Språk

Det är något med ord. Med trycksvärtan och med bokstäverna som bildar något som är så mycket större än bara små kråkor på ett papper. Med ord kan man beröra, med ord kan man skrämma och med ord kan man lära ut. Samtidigt är det något så enkelt som former på en skärm eller ett papper. Det är stort.

I've got nowhere to hide.

Jag ramlar igenom en helg med en föreläsning som inte blev, konfirmander och lek, med jobb, springa runt på stan, med korrläsning och frukt som blev över och jag borde vara trött så trött. Visst är jag ändå trött men jag orkar fortfarande skratta trots klockan snart är åtta och mina fötter gör ont från allt slit och träningsvärk i axlarna och jag tror det beror på att ljuset är här och solen skiner och det är svårt att vara ledsen då.

Men jag behöver sova nu. Sova och bli pigg igen och orka en veckas skola till.

Over and over again.

Efter lite uppmuntran tror jag att jag kanske ska börja blogga igen. Och vi börjar starkt med en bild på både vårsol och någon jag tycker mycket om.