Follow you to summer

Nu har det varit jul så nu får det gärna bli sommar direkt tycker jag.

Ängel

Om en ängel som inte var stark nog.
En ängel som inte orkade mer.
Om en ängel som stängde sina ögon och höll för sina öron.
En ängel som aldrig sa något mer.

Om en ängel var precis som oss.

Julhelgen

Julafton och dagarna runt omkring är fina. Hektiska, stressiga, utdraget väntandes, och så väldigt lata. Mycket mera mest godis och mys. I min familj ser det ut såhär:

22:e är massa städning och glöggfest, 23:e är jul på Jul-på-Lisebergdag när allt är färdigfixat i vår familj, 24:e jullunch hos farföräldrar och middag med massa olika folk på kvällen och julklappar och lotteri, 25:e är mys, trötthet, testa julklappar det är lathetsdag och den 26:e är det kalkonmiddag med släkt och eventuellt tittar man på mellandagsrean för första gången då. Sen är jul slut. Och man är trött, glad och ett par kilo tyngre på all mat (hoppas jag).

Jular kan se väldigt annorlunda ut än såhär. Men detta är mer eller mindre konceptet hos mig. Ganska lyckat om man frågar mig. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag bor i en familj där man inte kollapsar under julstress och bråkar sönder. Att alla julideal som förvandlas till julkrav som blir julstress som får folk att bråka, att skrika, att gråta under jul klaras av ganska bra, utan gråt och skrik och bråk. Jag är så tacksam att vi klarar av att prata, att vi inte bara sitter och skruvar oss och känner "ingen här förstår mig ju" hela julhelgen. Jag är tacksam att jag slipper folk som super sig fulla på julafton och att allt blir pannkaka på grund av det. Jag är helt enkelt glad att det funkar.

Så God Jul nu alla. Hoppas den blir det. Om annars, försök stå ut. Efter julen blir allt som vanligt igen.

Bilden är från den 23:e och Liseberg.

blinds falling down

Vi har snö. Mycket snö som nog smälter snart. Nu är det snartsnart jul också och jag hoppas det blir bra. Det måste bli bra nästan.

Winterwinds.

Vinterpromenader i det lilla solsken som finns med den finaste jag vet.
Då kan man orka fram till maj eller så, även om man är lika trött när man somnar som när man vaknar. Även om det är kallt och kallare och man nästan fryser ihjäl. Jag ska orka fram till maj eller kanske räcker det med april.

Jag vill aldrig mer vara rädd.

nothing here to fear
nothing here to be scared of
I promise I'm your shelter
when it's back
breathe breathe breathe
I'll help you through
it wont be long
do you hear me
it'll be over soon
I'm your shelter
I'm your shelter
you can trust in me
put your trust in me
I said breathe breathe breathe
I'll help you through

Division of Laura Lee och låten Breathe Breathe gör det lite lättare att andas, lite lättare att orka göra det jag behöver. Jag behöver sådana låtar och få titta på solen och simma så många längder jag vill i mjukt vatten och massa kramar för att lindra mörkertröttheten.

Om att köpa högklackade skor en torsdageftermiddag eller köphets

Så står man där, i affären med de högklackade skorna man klämt och känt på hela hösten (nästan) men som man inte tänkt att köpa (egentligen), men så är det rea och man tänker att har jag bara dem skorna kommer jag bli lite gladare och lite mindre vintertrött.

Trots att man vet att lycka inte ligger i hur många par högklackade skor eller hur mycket pengar man shoppat för så känns det så och skorna är ju ändå på rea nu.

Så går man till kassan och rättfärdigar sig själv och sitt konsumerande med att det var ändå ett par väldigt sköna, fina och praktiska högklackade skor och billiga var dem ju och jag har ju nästan inga högklackade skor och köper jag dem inte nu finns kanske inte möjligheten kvar imorgon.

För trots att man vet att vi måste konsumera mindre för att stoppa klimatförändingarna, trots att man vet att det inte är ett par högklackade skor utan snarare en kram från någon man tycker om som gör en lite lyckligare och lite mindre trött, så känns det inte så.
Det känns som att handla kommer lösa alla världsproblem inklusive svält och krig och klimatförändringarna, men det är ju precis tvärt om.

Och så länge det känns så är det inte så konstigt att det går åt helvete med mycket av det fina vi säger vi ska göra, och det är inte så konstigt att vi använder mer råvaror än någonsin och att vi utnyttjar jorden till bristningsgränsen.

Så vi måste komma på ett sätt nu snart att få det sluta kännas så. Att få hela hjärnan, inte bara den logiska delen av hjärnan att hänga med på att vi inte blir lyckligare av konsumtionen. Och vi måste komma på det där sättet illa kvickt. Annars är det som sagt inte så konstigt om det går åt helvete.

(Och jag vet en ända vi kan börja i; vi kan börja ge folk komplimanger för hur dem är som person och inte för vilka kläder eller prylar dem har och så kan vi sluta att överhuvudet titta på reklam.
Där kan vi börja så tror jag resten går lite lättare sen.)

mörker

Det som är är att jag sitter i skolan och är färdig med min uppgift och bloggar och det snöar kall blötsnö ute och är slask på marken och jag har varit hemma från värmen och ljuset i mer än en vecka och det enda som är bra är att jag sov hos min finaste i natt (och att det är ledigt snart nu).

We play this game

Family forever