Res dig upp och gå.

Efter jag kom över att jag frös gick jag ut. I solen och den nästan vår lika värmen. Och så fotade jag blommor och mig själv och så. Sen gjorde jag smothie.

Och smoothin var säkert vitaminspäckad och nyttig men framför allt god. Så gick det nu till när jag reste mig upp. Och gick.

Ja, jag har ju på mig kläder också. Hänslekjol från lindex skjorta från Hm och länge sedan och skor och armband från London.

Läger.

Min kjol som jag sytt på ett tag nu håller på att bli färdig. Bara linning kvar nu. Sen så ska den ut i vida världen med mig. Framförallt i sommar med bara ben och linne. Jag vill ha sommarn nu. Så jag kan gå med bara ben och linne, och få håret nerstänkt med alldeles salt vatten. Så jag kan åka på läger.

För jag ska på läger i sommar. Alldeles riktigt scoutläger på Vässarö. Och jag vill åka nu. För läger och sommar är livet. Boomerang 08 här kommer vi.

Pop'n'Gum

Det blev skola och duktighet idag. Jag brummade dit på moppen och sen när jag gått färdigt brummade jag hem. Brum, brum. Sen har vi ju världens bästa beskrvining av den massproducerade popen här. På franska dock. Låten är till och med riktigt bra. Musikmässigt också. Av bästa franska Superbus.

C'est comme comme comme comme comme comme comme
Du chewing-gum gum gum gum gum
Un peu facile, un peu mou
On est tranquille et c'est tout,

C'est comme comme comme comme comme comme comme
Du chewing-gum gum gum gum gum
Dans la bouche c'est sucré
Et après c'est dur à mâcher

Det är som som som som som som,
tugga tuggumm-gumm-gumm-gumm-gummi.
Ganska enkelt, ganska mjukt.
Du är tyst men det är allt.

Det är som som som som som som,
tugga tuggumm-gumm-gumm-gumm-gummi
I munnen är det sött
och efteråt är det svårt att svälja.

Everything I touch turn to shit.

Lyssna lite med mig snälla ni. På Jenny Owen Youngs. She is amazing. Framförallt när man behöver lågmäld men fin musik. På dagar som den här. Och trots att allt känns som skit idag har jag lyckats göra nytta. Jag har klippt min lugg som stack mig i ögonen. Och läst några sidor i So-boken.

Det där sistnämnda spelar inte så stor roll efterssom jag inte kan minnas vad jag läste om. Men luggen blev bra. Om än lite skev och konstig. Sådan är dock jag så då får min lugg också vara sådan. För ett tag framöver i varje fall. Fram till jag får panik på den nästa gång och klipper till igen vill säga. Det enda detta gick ut på är att berätta för er människor att det går lite bättre nu. Små steg mot en dräglig tillvaro ungefär. Vem vet, imorgon kanske jag orkar skolan. Kanske minns vad jag läst. Kanske kan tänka. Vi hoppas. Men nu mer Jenny.

J'ai le coeur qui fait boum et les cheveux longs.

Jag är yr. Jag lyssnar på Lola med Superbus. Igen och igen. Och mitt hjärta slår och låter boum boum boum boum boum. Och så hostar jag litegrann eller mycket och då hör jag inte hjärtat mitt längre. Men det slår fortfarande. Det vet jag. Men jag är fortfarande yr och tråkigt nog så är det bara alla sjukdomsbesvär som syns i bloggen just nu. Jag orkar inte leka frisk just nu. Inte längre.

Host.

Jag ligger här i sängen och hostar. Snart ska jag nog fixa godnattte till mig själv och möjligtvis till resten av den hemmavarande familjen. Om det kommer hem några fler någon gång. Men jag hostar på i varje fall och min bror har en miljon svarta Intersport-tubsockar. Bara så att ni vet. Så har jag svårt att samla tankarna runt en fast punkt idag. Man skulle nästan kunna likna dem vid löv mina tankar. De virvlar förbi mig och ibland när man har riktigt tur så stannar de för en sekund eller ett år för att virvla runt, runt, runt på samma plats. Och på vårt köksbord här hemma står en vas nästan vita och fina tulpaner. Jag tror detta inlägget är ganska meninglöst förutom att det kanske ger en känsla för hur mitt liv ter sig idag. Och det kanske inte är så pjåkigt när allt kommer omkring. Men frågan är om det gör det. Kommer omkring vill säga.

Tchi cum bah.

Jag sa ju att Superbus var bra. Men då visste jag int hur roliga videor de gör. Fina och coola och allt. Och sångerskan ser så härligt uppfriskande fransk ut. Och jag blir alldeles glad när jag förstår vad hon sjunger om på franskan.Så har jag lärt mig lägga upp videor som den duktiga flicka jag är.

Gårdagen och idag.

Igår åt jag kräm i ett soligt kök. Idag drack jag smothie på mango, clementiner och äpple i ett mindre soligt kök. Den gemensama nämnaren? Jag mår lika skit nu som då. Fan att jag skulle bli förkyld och hostig och snörig. Jag höll ju på att bli frisk. Så istället för att vara i skolan på franska lyssnar jag nu på Superbus. Ett franskt band med ovanligt glad musik för att vara jag. Men något sådant måste man ha när man mår som jag mår nu.

"We are, we are
On the radio now, the radio now"
Och jag brukar inte gilla radion...

I need a friend to find my broken mind before it falls to pieces.

Jag ligger i min säng och hostar och snörvlar och har mig. Tankeförmågan är ännu inte uppphittad så i huvudet virvlar bilder istället för ord. Inget är som vanligt. Jag öppnar en bok för att läsa och vara lite duktig men en timme senare kommer jag inte ihåg vad jag läst. Jag hatar att vara sjuk. Jag trodde ju jag höll på att bli frisk. Men jag hade fel. Och nu ligger jag i min säng och är sur på världen.

Can you see the fever in my eyes?

Jag har feber och jag kan inte tänka. Ögonlocken är varma och huvudet fullt med bilder. Jag tittar på youtube men orkar inte bry mig. Det är dåligt och bra. Omvartannat och det är inte länge sedan jag satt på en sten i ett soligt USA och tittade på vattnet. Men ändå så känns det som år har passerat sedan dess.

Jag önskar mitt huvud ville samarbeta och forma riktigt tankar men det funkar inte för jag är både förkyld och sjuk sen innan. Och allting är snett och vint och alldeles för kallt idag.

Simply a look can break your heart.

Jag lyssnar på musik. För tillfället är det AFI's Miss Murder som går varm. En låt som jag, hör och häpna, lärde känna och lärde mig gilla genom broderns Guitar Hero. Jag som aldrig brukar spela tv-spel kan fråga efter att få spela det spelet. Av någon anledning tilltalar det mig. Kanske emst för att jag faktist inte dör hela tiden. Och så är det fullt med bra musik.

Helgen i Göteborg på kursen har förlöpt bra och nu är det måndag och ytterligare en ledig dag i och med att vi har studiedag. Något som uppskattas. Även om den lediga tiden till det mesta kommer användas till just studier. Studier till morgondagens SO-prov och annat plugg till nästa veckas litteraturhistoriaprov. Hursomhelst. Lediga dagar uppskattas alltid av mig. Mest eftersom jag är en sömntuta.

Och idag har jag på mig då. En flaxig kjol och strumpebyxor från Lindex. En Bik-Bok(!) t-shirt och raggsockar mamma stickat åt mig. Så mysigt så.

Ciao.

Nu åker jag till göteborg och simlärarkurs alldeles snart. Ha en bra helg människor. Så kommer jag hem på söndag kväll. Sent, förvisso.

I'm not sure.

Vissa dagar är tunga, precis som vissa ord aldrig går obemärkta förbi. Vissa dagar är lätta, så lätta att man skulle kunna sväva fram istället för att använda sig av fötterna. Jag vet inte vad idag är för dag. Än så känns det som hjärtat försöker dra mig långt ner under markytan. Nästa stund känns det som jag flyger. Jag vet inte. Mina ben är både lätta och tunga. Mina hals vill sjunga men jag är hes. Och mitt huvud vet inte vad det vill. Men jag antar att det är så. Ibland eller rätt så ofta.

Someone here has found me out.

Det stormar utanför fönstret. Regnar och blåser. Men ändå så är det förvånande ljust. Ute på havet är det nämligen klart. Och det ljuset gör så att det känns ljust och hoppfullt även om vinden viner. Det är på det hela taget en ganska perfekt dag för att ligg i sängen och vila. Läsa böcker och lyssna på musik. Det är precis det jag tänker unna mig nu. Lite böcker. Mycket musik. Och så vila såklart.

White is the new black.

Jag har nästan lyckats bli svartvit i det här fotografiet. Men bara nästan. Sådan har min dag också varit. Svart och vit. Det vita har varit allt sprall, all längtan till simmandet och simmandet som till sist blev av. Nu ikväll. Det svarta har varit kylan. Kylan som trots all glädje lyckats ta sig in i benmärgen och göra mig till en isstod.

Jag vet inte varför men mina gladaste stunder brukas följas av mina svartaste och mina svartaste stunder av total lycka. Men även det gråa är återkommandei mitt liv. Det kommer åter och åter och åter och är nästan mer outhärdligt än den svartaste svärtan. För mina gråa vanliga dagar brukar åtföljas av en sådan tom känsla. En känsla av ett tomt liv. När det är svart eller vitt händer det något. Negativt som positivt. Men faktiskt är det jag gillar mest det färgglada.

Blått och gult och grönt och rött. Är ni med?

Saving me.

Vi har inställd musik idag, efter gympan jag ändå inte får vara med på. Så jag tog min moped och brummade hem. Så här ligger jag i sängen och försöker värma mina fossingar till normaltemperatur. För man blir så kall när man kör moppe. Benen, fötterna och händerna är värst. Sen ska jag tillbaka till skolan och sen faktiskt till simningen. Jag ska simma ett insim. För första gången på mer än tre månader.

Annars är det så skönt. Jag har inga läxor. Jag har prov nästa vecka men jag tror nästan jag kan det. Det handlar om andra världskriget vilket var något av en besatthet för mig runt fjärde och femte årskursen. Jag tycker fortfarande det är facsinerande. Och något ohyggligt skrämmande. Krig överhuvudtaget skrämmer mig, jag skulle ha svårt att ta till vapen om det så gällde mitt eget liv. Andra världskriget är ännu mer skrämmande. Eller kanske inte kriget i sig utan mer Nazityzkland och allt som hände där. Jag vill inte tänka på det men ändå undrar jag hur det kunde ske. Och varför det sker igen. Klarar vi inte att lära från historien?

Oh. Today.

Jag har sådan fruktansvärd mensvärk idag. Det är ett under att jag är uppe och går och är i skolan. För magen känns förjävlig.

Nu till det positiva. Jag har inga läxor till imorgon. Inga läxor till fredag. Och pappa tror att han vet hur man gör så att moppen int hakar fast sig i gasen. Så då kanske jag vågar köra igen. Och det är trevligt. Jag läste ut en väldigt bra bok igår. Den hette Parasit. Och handlade om vampyrer. Bra ä den. Så läs den om du nu gillar sådant. Nu är jag trött och ska vila innan jag ska på mässa och café. Great.

They don't know, they don't see.

Jag vet inte varför men här är bilder. Och ja det är samma person. Den personen råkar vara jag. Jag har förövrigt lyssnat på Paper Rival idag. Och Sonic Syndicate. Så någon sorts spridning på musiklyssnadet har jag.

And when I fall, I fall hard.

Jag har ramlat med moppen idag. Två gånger. Ena gången påväg till skolan på grund av ett hål i vägen som jag inte såg. Andra gången på grund av grus på asfalten. Andra gången startade den inte heller. Jag hatar min moppe. Eller pappa äger den. Men jag hatar den ändå. Och jag har ont i knät och armbågen och i huvudet. Jag är också något helt otroligt trött. Så nu ska jag läsa bok. Sen läsa på. Till fysikprovet. Sen kastar jag ytterligare några förbannelser på mopeden. Usch vad den är hatad just nu.

Lundi.

Jag är rätt trött på det här med skola. På att plugga plugga plugga. Att inte ha en aning om vart jag passar in. Om jag ens gör det. Jag vill ha gymnasiet nu. Det känns rätt onödigt. Att bara vara här. Det går långsamt framåt men efterssom jag är sjuk går allting på halvfart jämfört med normalt. Och även normalt är skolveckorna rätt sega.

Mitt lov har varit bra om än inte som jag hade tänkt mig. Egetligen skulle jag åkt till Trysil och skidat med en fin vän. Men nu blev det inte så. Jag blev inte frisk. Men jag har fikat och varit på filmkväll och pratat och handlat. Det är inte helt fel. Men nu ska jag till skolan. på riktigt.

Harder, better, faster, stronger.

Jag mår bättre nu efter fika med två trevliga pojkar. Ville bara att ni skulle veta det. Men imorgon är det skola. Igen.

Nu en stund senare när jag också pratat med den bästa vännen i telefonen mår jag ännu bättre. Psykiskt. Fysiskt är jag ett vrak efterssom jag också gick runt halva Göteborg med de två pojkarna nämda här ovan.

I didn't want to fall apart again.

Hon gick med bestämda steg nära skåpsväggen. Så nära att handen nästan snuddade vid låsen. I den handen höll hon också en bok på längden. Nästan som om hon trodde att hennes smala kropp kunde dölja den. Hennes blick irrade fram och tillbaka som blicken hos ett jagat djur. Sedan tog hon ett djupt andetag, tittade rakt fram och försökte se ut som hon hade ett mål, att hon hade vänner som väntade bortom korridorslabyrinterna. Som om det inte bara var en stol och ett lugnt rum som väntade henne. Ett lugnt rum där hon skulle sätta sig och läsa sin bok och drömma sig bort. Det viskades som det alltid görs i korridorer och flickan försökte intala sig att det inte var henne det viskade om. Inte henne de stirrade på. Men blickarna brände in i ryggen och hittade och genomborrade hennes hjärta med hat ändå.

Dett är början på en novell jag skrev för länge sedan. Så såg största delen av sjuan och åttan ut för mig. Jag hatar de åren. En dag kanske jag får perspektiv och kan minnas något bra. För det fanns bra saker, visst gjorde det.

Högstadiet är snart över och när det är över så kommer gymnasiet börja och förhoppningsvis för det med sig något bra. Annika och Sandra skriver så talande om det här ämnet här och här. Så läs det. För nu vill jag bara kura ihop mig till en boll och deppa lite.

Röd

Istället för råttfärgat blandat med morotsgult har nu mitt hår på något mystiskt sätt blivit rött. Rödare kan man säga. Hårfärgen från Loréal luktade shampo och inte bajs som det sig bör men det är väl smidigt. För annars luktar man bajs i en vecka efter. Färgen är intensivtonad på och om ett par veckor eller månader blir det väl dags att låta håret lysa i andra färger än grådaskrött igen. Tills vidare är det lite Pippi-toner i den här änden av sängen och trots det kommer jag varken lyfta prickiga hästar eller skaffa en apa att döpa till Herr Karlsson. Tyvärr. Kanske blir det dock lite sjörövarsång och flätor men sådant utröner tiden.

Nu är jag trött och ska sova men håret ser ut som jag vill och då nanar man bättre även om tiden kanske inte är sen.

And I can't tell if you're laughing, between each smile there's a tear in your eye.

Idag har varit en sån där typisk vakna-sent-sen-springa-runt-på-staden-dag. Eller i detta fallet Kållered, vilket inte är mycket till stad men i varje falle tt köpecentra. Ikea för matta och figur, Kap-Ahl för hängslen och bh, coop för hårtoning och så skivlagret för Winnerbäcksskivor. Nu är jag så trött. Vill bara sova även om klockan bara är halv sju på kvällen.
Imorse snöade lite blöt snö som töade bort nästan lika fort som den kom och här om dagen var det is på dammen och rimfrost på rutan. Imorgon blir det fika i Göteborg. Och på måndag är det skola. Vilket inte är lika kul.

En dans på rosor

Jag greps av en plötslig pyssellust. Igår och imorse. Resultatet, två tygrosor, den ena som halsband den andra som något annat. Gjorda av kjoltyg förstås. Kjolen närmar sig klarställandet också. Bara lite sicksack, fåll och linning kvar.

Idag är det sol och kallt utanför dörren. Nästan för vackert för att vara riktigt sant. Så jag ska nog slita mig från symaskin och dator för att gå ut och spankulera lite i omgivningarna.



Mamma kommer hem idag. Det är skönt. Och brodern hälsar på vänner i Lund så jag har hela huset själv. Och senare när föräldrarna kommer också dem för mig själv. Sånt är lite lyxigt. Men jag skulle absolut inte vilja ha det så mer än för någon kväll eller dag i taget.



På det hela verkar dagen och helgen bli bra. Det vill säga lugn, mysig och trevlig. Och det hurrar jag för. Framför allt nu när den över komersialiserade hjärtdagen är över.Man kan andas ut en smula.

Fjortonde i andra.

Idag är som ni säkert sett och hört och märkt Alla hjärtans dag. Ett väldigt kommersiellt påhitt med lite substans i. Egentligen mest dålig ursäkt för att inte vara kärleksfull och söt året om. För visst kan man ge den man gillar små saker eller skicka söta kort även om det inte är alla hjärtans dag. Om det är någon man är tillsammans med varför inte på någon års eller månadsdag. Annars, varför inte när det känns bäst. Jo för vi har ju det här som kallas alla hjärtans dag. Och då är det socialt accepterat att göra sådana saker. Varför inte annars? Varför kan vi inte klara av kärleken när vi lever i vardagen? Det undrar jag.

En annan aspekt av det här med alla hjärtans dagsfirande är det här med oss ensamma. Eller så ensamma kanske vi inte känner oss. Men vi som inte har någon vi är gifta, förlovade, ihop med eller bara kära i. Just vi. Vi tenderar att känna oss väldigt ensamma på alla hjärtans dag. Även om vi kanske inte är det. De flesta av oss har antagligen underbara vänner. Men det räknas inte riktigt idag. För vänskapskärlek räknas inte riktigt.

Trots allt så finns det bra aspekter med alla hjärtans dag. Att Hjärt och lungfonden gjort februati till Alla Barnhjärtans Månad är superbt. Man samlar in pengar för att försöka köpa tre hypermorderna 3D ultraljudsmaskiner. Man kan köpa en fin pin, gå på välgörenhetskonsert eller bara ge en slant till ändamålet. Här finns kampanjsidan för den som är intresserad. Jag tycker vi borde ha mer sådant på alla hjärtans dag. Och så tycker jag att vi kan låta vänskapskärleken vara med på ett hörn. För alla har inte en hjärtevän. På det sättet.

Just before I go.

Igår så hade jag en trevlig dag. Och en trevlig kväll. Jag sydde kjol på dagen och var på filmkväll med cafét på kvällen. Allting var bra. Idag är det alla hjärtans dag och jag ska på yrselundersökning i Halmstad och köpa en moppe. Det får bli som det blir. Men ha en glad Alla hjärtans dag eller något. Eller inte.

Tolvochfemtondentrettondeiandra

Det är den trettonde i andra idag. Det är på dagne tre månader sedan jag blev sjuk idag. Så jag har varit ofrisk i ett fjärdedels år idag. Det känns ledsamt och ganska meningslöst. Jag brukar ioch för sig lätt bli sjuk. Menjag har aldrig varit sjuk såhär länge innan. Jag vill mest bli frisk.

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. Det är nog många som har lite ångest inför den dagen. Många som inte har någon att hålla i handen på den dagen. Många som inte vet om den man håller i handen vill hålla en i handen. På riktigt. Jag hör till den första kategorin. Folket utan människor att hålla i handen. Men kanske någon vill hålla mig i handen imorgon. På min yrselundersökning...

I turn to you, I turn into,and then I turn again.

Jag har gjort magnetröntgenundersökning idag. Inget farligt hittades och mamman och jag andades ut en smula. Det är skönt att mitt huvud är som det ska, även om man ibland kan betvivla det ibland.

Efteråt fikade vi på café och köpte stuvtyger och en dragkedja som jag ska sy kjol av. Imorgon. För jag har lov. Och lov är trevligt.

Så sist och antagligen också minst viktigt. En dagens. Igen. Jag hava på mig tights och kofta från H&M. Skor och strumpor från London, linne från Old Navy och en röd palestinasjal som är fabricerad i Indien men köpt i Lund någonstans.

Big girl you ate your neighbor.

Det måste vara någon sorts rekord det här. 64 läsare på en dag. Vilket är vad jag länge hade som totalt besöksantal. Per vecka. Nu brukar ni dock vara något fler. Säg plus minus hundra. Men 64 på en dag har jag inte haft innan. Välkomna antar jag att man säger. Tänka sig.Nu ska jag i varje fall äta min frukost, lyssna lite mer på Red Hot Chilli Peppers. Sen får vi se hur det blir med resten. Bilden är från gårdagen och skogen.

Juno!

Jag har varit och sett Juno på bio med min lilla bror. Gå och se den. Pronto. För Juno är helt enkelt bäst. Juno, Juno, Juno.... Vad väntar ni på? Gå och se den.

There are trolls and fairies basicly everywhere in this fairytale.

Jag tror helt bestämt att jag blivit ett troll. Ett troll med röd islandsmössa, blå fleece, svarta glasögon och ljusa Cheap Mondays. Ett troll som gillar att springa runt i skogarna.

Last of the wilds.

Det är något helt otroligt vackert väder ute. Soligt, kallt och klart. Ingen snö förstås men det spelar ingen större roll. För jag gillar inte snö. Snö gör mig alldeles kall och deprimerad, när den inte är på bild och är alldeles fasansfullt vacker förstås. Det händer tyvärr inte allt för ofta. Men i varje fall. Jag tror jag ska kila ut och fota lite vackert. Det skulle nog göra mig och sjukan gott.

Nyttigheter.

Jag har varit duktig och bakat kakor, läst ut boken, sett till att pappa ringde på moppen och dammsugit mitt rum. Och ätit kakorna. Eller profitirolesen som de egentligen heter. Ganska mycket som petit jours om man ska tro på de som kan. Det är hursomhelst väldigt fridfullt att baka. Att kladda med smet och chokladkräm och icing. Bara för att man vill. Är inte det underbart? Är inte det hur livet borde vara? För alla.

Brevlådor.

Jag har gått upp, ätit frukost och bestämt mig för att kolla lite på moppar. Och nu är klockan lunch. Att sova må vara förbaskat skönt, men det kan också vara ett hemskt slöseri med tiden. Känns det som. På tal om moppar förresten. Mamma och pappa som alltid sagt att jag ska skaffa moppe själv har nu bestämt sig. De ska skaffa en moppe som jag ska få ha om jag betalar bensin och försäkring och annat som håller den på vägen. Så nu kollar jag och brodern på blocket i hopp om att hitta något lagom billigt, lagom snabbt och lagom bra. Jag tror nästan vi har lyckats. Det är i och för sig cirka ett halvår sen jag fyllde femton men eftersom jag inte sett meningen med en moppe förrän jag blev sjuk kan jag inte klaga. För innan var Cecilia undret av hurtighet och cyklade till allt. När det inte var kallt och hon tog bussen istället. Men nu har jag varit sjuk i snart tre månader och förstått att då kan man inte vara ett under av hurtighet. Tråkigt nog.

Bilden är för övrigt från USA-resan och Chicago där det stog långa rader av olikfärgade tidningställ lite varstans. Precis som i Washington DC.

I love Europe!

Just nu pågår melodifestivalen och Christer Sjögrens låt I love Europe! Jag kan väl inte påstå att jag gillar spektaklet. På något sätt. Det är överhuvudtaget alldeles för tacky och plastigt för min smak. Och så får jag för mig att det är bäst att spy på alltihop.

PS. Han kom vidare till globen. Christer Sjögren alltså. Fyy, svenska folket.

Hopelessly yours.

Jag har varit och jobbat hela morgonen. Jobbat för monstren och gullungarna till barn. Simmat frisimsbenspark, bröstsim och ryggsim. Och hoppat från kanten, hållit i handen och flutit med. Nu är jag tämligen död och något helt otroligt illamående och yr. Att resa sig kommer inte på fråga, för då kommer jag spy. Att ligga kvar här är nästan lite dåligt. Jag kanske spyr ändå. På datorn, boken, tidningen och stereofjärrkontrollen.

Hur som helst, vindarna blåser ändå och från dagen idag har vi sportlov. Egentligen skulle jag ha åkt till Trysil med en vän någon gång snarast men ett antal undersökningar satte stopp för de planerna. Så istället ska jag ner till Halmstad och Varberg och in till Göteborg några gånger i veckan. Imorgon ska jag bara sova. Jag skulle kunna sova bort ett helt liv. Det är jag relativt säker på. Men jag skulle få huvudvärk.

Titta.

Mamman min kom hem från London nu för en stund sen. Med sig hade hon överaskningar. Bland annat dessa fina skor som om jag fattade rätt kostade runt 50-lappen i svenska kronor. Så nu önskar jag bara att det snart blir sommar så att jag kan ha dem på mig. Hela tiden.

I'll be planting flowers in may.

Igår plattade jag håret, mest för att se hur det såg ut och hur långt det blev. Jag blev förvånad över resultatet, eftersom mitt hår
a. Såg väldigt snyggt ut platt.
b. Ändå lockade sig i tinningarna, vilket är ungefär det enda stället jag hatar att det lockar sig på.
c. Var väldigt långt. Mätt med Ceciliamått alltså.
Hursomhelst, i morse när jag vaknade var håret fortfarande relativt platt. I varje fall på ovansidan, så jag tänkte att nu ska de få se i klassen hur mitt hår der ut platt. Men direkt när jag kom utanför dörren så krullade det upp sig av duggregnsvätan. Så det gick ju inte så bra med det när allt kom om kring. Men vad gör det om hundra år. Egentligen.

Oh my god you're right. But you wouldn't go. You wouldn't go go go anywhere.

Paper Rival släpper ett album. Underbara Paper Rival som jag tjatat så om. Och de ska släppa det nu i februari. Jag kan inte vänta. Jag vill inte vänta. Jag vill at den ska släpps idag så att jag kan köpa hem den från iTunes imorgon. Lyssna vet ja. Om du nu gillar indiepop. För det gör jag. Nämligen.

Bilden tog jag för några dagar sen. Vid brevlådorna. Visst bor jag vackert.

If you were here, things would more magical.

If I was there, things would be more radical.

Vad jag än har sagt om Hellogoodbye, så gör de roliga videor. Som Call n' Return, Shimmy shimmy quarter turn och Bonnie Taylor Shakedown. Men jag har fortfarande inte lärt mig hur man lägger upp videor på bloggen. Så störande. Precis som de nya Hellogoodbye låtarna.

We can walk thru Central Park and hold each others hands to fight the dark.

Skrivningen.

Jag har nu gjort den nationella skrivningen. Jag gillade ämnet. Vad väljer du? Göra om eller vara nöjd? Jag skrev om fosterdiagnostik och genteknik. Vad som kan vara möjligt och vad jag anser om det. Och så skrev jag om det fria valet. Att valet gör oss mänskliga. Och att ska man förändra en människa måste det vara dens egen fria vilja. Därför kan man inte förändra foster hur som helst. De kan ju inte välja.

Hursomhelst. Det blir nog bra. Tillräckligt bra. Bättre än IG. Kanske bättre än G. Med lite tur över VG. Men man vet inte. Och man ska inte ha för höga förväntningar. Då blir man bara besviken.

Mardi gras.

Igår var fettisdagen aka semledagen. Jag är nog lite kär i semlor. Tror jag ivarjefall. För det är så underbart fantastiskt gott att man bara vill ha mer. Så detta är då en liten dedikation till semledagen. En dag försent. Men det spelar inte så stor roll. Vi lär äta semlor nästan hela februari ändå.

Exploderande koalor och valet vi ändå har.

Enligt krönikan av Mark Levengood som fanns i svenskalästförståelsen så exploderar koalor. För att de äter för mycket eukalptysblad och därmed eukalyptusolja. Då exploderar koalorna när skogen brinner. Jag vet inte om det ligger någon sanning i påståendet, men antagligen är det så. Koalor exploderar när de brinner. Enligt krönikan händer det ofta att koalahonor begår självmord när hannarna klättrar upp i deras träd för att para sig med dem. Jag vet fortfarande inte om det stämmer. Det är svårt att veta bara sådär och jag orkar inte göra efterforskningar.

Men det viktigaste krönikan tar upp är valet. Att vi kan välja. Vad vi vill. Egentligen. Och det är vårt ansvar att välja. Varje dag. Och är valen de rätta kan vi förändra världen till en lite bättre värld. Jag undrar om jag skulle kunna spinna vidare på det här imorgon. När vi skriver uppsats alltså. Det får morgondagen och uppsatsuppgifterna utröna. Inom en snar framtid.

Just what we all need. More lies about the world, that never was and never will be.

Idag har jag producerat:

Skolgång.
Ett läxövningskollegieblock.
En hel del franskaplugg.
Lunch.
Två blogginlägg. Hittills.
Trötthet.
Alldeles för många egobilder.

Det är sex saker. Vilket på det hela är flera gånger mer än igår. Jag är helt klart friskare. Fast klädmässigt var jag nog snyggare igår. Och mycket mysigare.

Precis som på bilden. På mig har jag då tights från Hm tröja från mamma, sjal från palestina och ett bälte från de unga åren.

Svenska.

Det var nationella idag. Den nationella läsförståelsen. Jag tror jag virrade till det på vissa ställen. Men jag vet inte så noga. Det trodde jag nämligen förra gången med. Och då gick det bäst. Man kan aldrig veta. Förrän man får tillbaka provet. På torsdag blir det nationell skrivning. Sen ska vi väl göra nationellt tala och höra prov någon gång. Men jag vet inte när. Jag tror det klarar sig hursom.


Bilden är från gårdagens hundpromenad i alla fall. Det var fint väder. Nästan som sommar. Fast med en del is och kyla istället för värme. Men solen fanns där

En eftermiddag.

Idag har varit en ytterst underproduktiv dag. Inget har hänt. Jag har varit för trött för att göra något. Så jag har legat i min säng. Tagit mig upp ut sängen för att gå ut med hunden och sen gått säkert 300 meter. Tagit mig upp ur sängen för att göra lunch och vid ett senare tillfälle smoothie av blåbär, björnbär, banan och vaniljyoghurt. Den blev väldigt god. Och väldigt lilarosa. Så nu kanske jag ska läsa en bok. Eller något annat slött. För jag är inte pigg. Alls.

Ärta!

Killar med runda huvuden, snälla bär inte ärtgröna mössor. Ni riskerar att bli kallade ärtor av the fjortisgäng jag bodde med nu i helgen. Killar med runda huvuden, snälla bär ärtgröna mössor. Jag kommer tycka ni är skitcoola. Men nu är det ju så, att min åsikt brukar inte riktigt räknas.

Don't try to fix me I'm not broken.

Nu är jag hemma. Hemma med halmen som man säger. Efter farmors födelsdagsmiddag, simlärarkandidatkurs och Alpha. Jag är slut. Helt körd i huvudet. Ofungerande flicka. Men i varje fall. I lördags började saker bra. Vi var 6 personer på kursen och hade bara sitta-lyssna-ta-in-teori. Vilket i sig var rätt tråkigt, men passade min trötthetsnivå helt ok. Det var när kursen slutade för kvällen saker började bli jobbiga.

För det första så skulle vi klämma in oss i ett litet sexbäddsrum. Sen så skulle fjortisarna självklart ut. Vad gör man som sextonåring, en natt i Göteborg? Egentligen. Men i varje fall. De skulle ut. Och innan man går ut så ska det ju sminkas. I timmar. En massa kuckelimuckande. Jag och Simon försökte höra vad de sa på Götakanal 2 som gick på fyran över allt skrik. När de sen gick var det en otrolig lättnad. Så vi såg färdigt Götakanal 2 bäddade ner oss i sängarna och såg ytterligare en film. Som hette Minority Report. Lite smått svår. Men underbar. Sen sov vi, nån gång efter tolv. Helt normalt. Inte för sent, inte för tidigt. Men sen så kommer ju fjortisarna hem. Vid två på natten. Och är vakna och låter i säkert mer än en timme. Jag låg vaken. Till sist kunde vi sova igen. Och så går brandlarmet. En timme innan vi tänkte vakna. Mitt trötta huvud fattade ju först inte att det var brandalarm. Men onekligen.

Resten av helgen var dock lyckad. Trots låga sömnnivåer och ett snurrande huvud. Så pencillinen verkar hjälpa. För en vecka sen hade jag nämligen aldrig klarat den här helgen. Men det kan kanske förklara varför jag mår som jag mår nu. För trött helt enkelt.

Nejmen.

Jag mår bättre idag. Jag tror nästan saker och ting börjar gå åt rätt håll. Jag önskar verkligen att det är så. Att antibiotikan jag knaprar håller på att göra nytta. För jag vill inte vara sjuk. Men vem vill det när allt kommer omkring? Jag måste dock klättra upp ur den varma och goa sängen snart. För att duscha mig. Och sen ska jag till övernattningssimlärarkurs i Götet. Bli simlärarkandidat. På riktigt. Sen på söndag när kursen är klar så ska jag på UngdomsAlpha med vännerna. Och diskutera och äta och ha trevligt. Så denna helgen blir nog rätt bloggfri. För min del.

Idag är det sådär nästan sommrigt blått och soligt utanför mitt fönster. Precis som förra helgen.

Wake me up.

Jag är helt död. Fysiskt död. Hjärndöd. Jag har lyckats vara i skolan hela dagen idag. Sjungt Blowin' In The Wind för musikgruppen. Spelat lite gitarr. Haft matteprov och förbrett för nationella i svenska. Sen gick jag till bussen. Och som sagt jag mår åt helvete. Magen har tagit plats uppe i översta delen av halsen och jag tror på fullaste allvar att jag kommer svimma om jag reser mig upp. Därför blir det bara en skiva i cd-spelaren idag. Förhoppningsvis orkar jag ta mig upp innan vi ska till Farmors födelsedagsmiddag. För jag vill ju inte gå hungrig. Förhoppningsvis är det bättre imorgon. För då ska jag lära mig att bli simlärare. Så att jag kan ta hand om de små barnen bättre. Jag måste orka den här helgen. Jag måste en massa saker.