Dance with somebody

I'm falling in love with your favorite song
I'm gonna sing it all night long
I'm gonna dance with somebody
Dance with somebody
Dance, dance, dance!

Dance with somebody med Mando Diao dansade vi till igår, och jag sjöng den hela dagen idag. Och jag har spelat den 18 gånger idag hittills. Det ni.

Kalasat

Jag och Julia ordnade överraskningskalas för Nathalie igår.

Med tacos och tårta.



Mys och roligt och gott.

Regn

Is

Min värld lutar.

Förgrenat

Dubbelexponerade fakegrenar och riktiga grenar.

Himlen

It is killing us

Bilderbok

Just nu känner jag såhär. Det här med att skriva långa och meningsfulla inlägg varje dag eller ens varannan håller inte längre. Det tar för mycket tid från mina andra skrivprojekt. Såhär ska bli främst fotoblogg numera. Och ibland nån dikt eller text när jag har ork. Men annars mest foto. Så gör vi för tillfället.

Femtonde i andra

Förra inlägget var som sagt repris. Repris från förra året när jag var ensam. Det var innan jag träffade den fina på bilden ovanför, och innan jag blev tillsammans istället för singel.

Men det gör egentligen ingen skillnad för inlägget under, för jag tycker precis lika illa om alla hjärtans dag ändå.

Fjortonde i andra. Repris.

Idag är som ni säkert sett och hört och märkt Alla hjärtans dag. Ett väldigt kommersiellt påhitt med lite substans i. Egentligen mest dålig ursäkt för att inte vara kärleksfull och söt året om. För visst kan man ge den man gillar små saker eller skicka söta kort även om det inte är alla hjärtans dag. Om det är någon man är tillsammans med varför inte på någon års eller månadsdag. Annars, varför inte när det känns bäst. Jo för vi har ju det här som kallas alla hjärtans dag. Och då är det socialt accepterat att göra sådana saker. Varför inte annars? Varför kan vi inte klara av kärleken när vi lever i vardagen? Det undrar jag.

En annan aspekt av det här med alla hjärtans dagsfirande är det här med oss ensamma. Eller så ensamma kanske vi inte känner oss. Men vi som inte har någon vi är gifta, förlovade, ihop med eller bara kära i. Just vi. Vi tenderar att känna oss väldigt ensamma på alla hjärtans dag. Även om vi kanske inte är det. De flesta av oss har antagligen underbara vänner. Men det räknas inte riktigt idag. För vänskapskärlek räknas inte riktigt.

Trots allt så finns det bra aspekter med alla hjärtans dag. Att Hjärt och lungfonden gjort februati till Alla Barnhjärtans Månad är superbt. Man samlar in pengar för alla hjärtsjuka barn. Man kan köpa en fin pin, gå på välgörenhetskonsert eller bara ge en slant till ändamålet. Här finns kampanjsidan för den som är intresserad. Jag tycker vi borde ha mer sådant på alla hjärtans dag. Och så tycker jag att vi kan låta vänskapskärleken vara med på ett hörn. För alla har inte en hjärtevän. På det sättet.

Slow.

Jag har lov som sagt. Sportlov heter det men för mig verkar det mer vara slölov. Än så länge har jag spelat dator spel, läst böcker och lyssnat på musik. Sovit hos en pojkvän och tittat på film. Jag tycker det är helt underbart.

Jag har gått ner i varv och känner mig lugnare nu. Sånt är bra.

Do you want to participate in this picture?

Jag har massa idéer till en porträttserie.
Min kamera ska snart vara reparerad och hemma igen.
Men jag behöver modeller.
Eller kanske inte modeller utan folk som kan tänka sig att bli porträtterade.
Så ifall du känner för det så slå en pling eller ännu hellre skicka mig ett mail på myhomeisoutsideyourwindow@gmail.com. Så då var det sagt då.

Vi börjar alltid någonstans, på något sätt, med ett ord, med ett, steg med en dröm.

Jag började med onda axlar. Med stela värkande axlar satte jag mig ner. Varför jag hade stela axlar? Jag hade sovit på någons arm. Personen som armen tillhörde är alldeles för mysig för att vara tillåten att existera. Så fin att ögonen går i kors när man ser honom. Så kanske började jag inte med stela axlar utan med att sova. Med att sova för flera nätter sen. Men jag började och det är huvudsaken.

Med vad kan man fråga sig? Med att leva kan man svara. Ja, leva. Mer och större och lyckligare, hade jag tänkt mig. Det är stora ambitioner och jag vet det. Men det var så jag hade tänkt att göra. Med det vill jag inte påstå att mitt liv varit onödigt och olevt fram till nu. Jag bara tänkte att som allt kan det väl göras bättre. Och det var så det började.

Men eftersom jag ännu bara precis börjat vet jag inte fortsättningen.

Jag har inte slutet och inte svaret. Jag har bara en vilja att leva.

Jag tror jag sagt det förut. Alla gånger med lika stort allvar. Men vi försöker en gång till va?

Hey mistress whats your distress?

Jag lyssnar på Action Action. Gitarr-driven elektronisk rock skull man kanske kunna kalla det. Men det är svårt, musiken är från och till väldigt datorproducerad, från och till väldigt traditionell rocksättning. Ibland kan man inte tro att det är samma band. Men oftast finns det något annat, något i takten, i texten som skvallrar om att det är samma personer som gjort musiken. Jag älskar hans röst, jag älskar att det varken är bara elektroniskt eller bara rock, jag älskar de finurliga texterna, Jag älskar basen och trummorna. Jag tror ni skulle gilla det med, faktiskt.

Så lyssna och lyssna nu.

Lockig.

Jag vill tillbaka till jullov och ett kallt Belgien. Men nu är det sportlov och ett kallt Sverige, det duger ganska bra.

No one wants to sing along

Ibland känner man sig ensam. Man är glad, men man är ensam. Ikväll känns det så, inte för att jag är ensam hemma, inte för att jag är ensam egentligen. Men ändå känns det ensamt. Som att jag är så glad och sjunger på väg till bussen trots att ingen hör. Så känns det även om sången är tyst.

A girl with a bird she found in the snow.

Det är mjuk ljudlös snö utanför fönstret.
Som ett duntäcke över världen tystar den ner.
Oskuldsfull och vit. Tills den faller.

The cold will kill you.

Det är februari och årets kallaste månad. Det känns ända in i benmärgen, men kylan är torr och det börjar bli ljusare. Jag är inte precis så pepp på livet som jag var för en vecka sen men de är ok ändå faktiskt. Jag har jobbat precis och det är roligt.

Jag är så lycklig över att mitt jobb är något som gör mig glad. Det tar mig från botten och uppåt uppåt uppåt. Det är inte direkt många som har jobb i min ålder, ännu färre som gör något de verkligen gillar. Jag gillar simmning och jag gillar att vara tränare. Inte för jag har tänkt att vara det hela livet men just nu är det alldeles lagom.