I have a small problem

Några små höstbilder, från min trädgård. Visst är de röda löven vackra.




Ja, jag har lite problem med det här att skriva allt man tänkt på i ett inlägg. Därför blir det flera utan någon som helst anknytning till varandra. Nu kommer jag till en annan sak då. Imorgon är det inte september längre. Imorgon är det oktober, och då så säger man ju att hösten börjat på riktigt (det har den i och för sig redan innan men), innan har jag gått runt och hoppats att det på något förunderligt sätt skulle bli några varma och härliga sensommarveckor här i september, men nu ger jag upp hoppet. Jag ger upp det hoppet helt och kastar det i havet samtidigt, nu är det höst på riktigt, och sommaren som vi hoppades så på blev det inte så mycket med. Tyvärr. Imorgon är det oktober, det innebär också att jag behöver byta kontaktlinser. Ta fram ett nytt paket och öppna och sätta i, enkelt gjort om man bara kommer ihåg det....

Det går bra nu.

Jag är väl ungefär frisk nu. Nästan i alla fall. Hemma ifrån sjukhuset i alla fall. Jo, så illa var det faktiskt. Så illa att jag fick ligga på OBS avdelningen i ett och ett halvt dygn. Kul va?! Det blev min första riktiga sjukhuserfarenhet. Erfarenheten blev att:

1. Ligga på sjukhus är väldigt, väldigt långtråkigt.
2. Dropp är bara jobbigt, man får inte böja armen för mycket för då funkar det inte och efter en stund blir man illamående för man inte har något i magen.
3. Sjukhussängarna är inte speciellt sköna.
4. Det är en väldig skillnad på hur stor sjuksköterskorna tycker man är. Vissa behandlar en som ett litet barn och vissa som om man vore helt fullvuxen.
5. Det kan ta väldigt lång tid innan en läkare har tid för en.

Så det är väl ungefär så jag har haft det. Långtråkigt, ont och illamående. Nu är det i varje fall bättre och det innebär ju atrt jag kan skriva här. Och jag klättrar bara uppåt på bloggtoppen.. Nu är placeringen uppe på hela 4472, yeahyeah!

Fotfoton

Nästan alla bloggar verkar ha lite foton på fötter, eller snarare fötter med skor på. Varför vet jag inte. Men nu är det ju så att när man har sin blogg på bloggtoppen så vill man ju gärna inte vara sämre än de andra. Så här kommer den, en fotbild. Tagen i somras på Pier Pressure. Och självklart, tillsammans med bilden, en liten mini nostalgitrippsbild. Var tror du den är tagen?

Personlighetsbeskrivande

-Ja, det blev färdigt till sist trots bildredigerarproblemet.

-Ja, det är första gången jag försöker det här.

-Nej det blev inte så bra

-Nej jag har ingen skanner heller så jag nöjer mig med vanlig kamera.

-Ja, klickar du på bilden får du upp den i normalstorlek, fast det tar en stund att ladda...

4848

Nu är jag uppe på bloggtoppen. Yeah, placeringen är, hmm 4848. Kanske inte så bra, men icke att förglömma så är typ hälften av bloggarna sämre placerade, och jag har vart på bloggtoppen sen ungefär i går. Idag sitter jag här och är sjuk och försöker knåpa ihop ett kollage, med porträtt jag har tecknat, går väl sådär om man får säga. Jag har nämligen inget bildredigerarprogram. Eller jovisst Microsoft Photo Editor och det suger. Hör ni det Microsoft, det suger, ni suger!

La märke till att min blogg ser ut som julpynt med de nya färgerna, får ta och fixa till det så att ni vill komma tillbaka när ni hittar mig på nätet.

The more you squeeze, the more it slips away

Visst är det förvånande vilken visdom man kan finna om man söker lite i låttexternas djup, eller inte...
Billy Talent-Pins and Needles

Hawthorne Heights-Pens and Needles
New Found Glory-Make It Right (Associtationen till Pins and Needles temat kommer i låttexten)

Me likes music and me actually likes metal

Det trodde man väl inte riktigt, att jag den lilla (nja kanske inte liten) skumma indiemänniskan hade en del som gillade hårdare musik. Rättare sagt mycket hård musik. Rättare sagt metal. Jodå det är sant. Jag har kommit fram till att viss metal faktiskt lönar sig att lyssna på, typ det här:

1. Sonic Syndicate -Mitt absoluta älsklingsband när det kommer till den här genren. Man kan väl inte göra annat än att älska deras cover på All About Us eller?
2. Meadow- Var ett litet svenskt band som ibland spelar nån slags metal och ibland hardcoreaktig musik, tyvärr för mig har de splittrats. Albin ska ha tack för att han skickade hela deras skiva till mig, det var snällt.
3. Evanescence- Är väl inte riktigt metal men det är bra ändå, och det rör ju sig åt det hållet...
4. Nightwish- Jag gillade inte riktigt Nightwish innan, inte så att jag tyckte illa om dem men det var inte riktigt jag. Tycker faktiskt mycket bättre om dem nu med Anette sjunger.
   
5. Korn- När man är på rätt humör så kan Korn vara überbra, annars är det väl si och så med det. Dessutom kan man väl inte säga att jag har annat än fina minnen förknippade med Y'all Want a Singel
   
6. Breaking Benjamin- Man kan diskutera hurvida detta är metal också men fy vad bra de är.
   

Skulle jag heta nåt annat så skulle jag inte hetat någonting

Jag fick den frågan för ett tag sen.

-Vad skulle du allra mest velat heta om du inte hette det du heter?
-Uhumm
- Ja men kom igen nu vad skulle du vilja heta?
- Jag vet inte...
- Ja men något måste du väl vilja heta, förutom Cecilia?
- Nope
-Ett namn, så svårt kan det väl inte vara...
- Öhh, joo..

Det är inte det att jag tycker mitt namn inte går att slå, att det är det vackraste som finns. Det är bara det att den jag indentifierar som mig, som Cecilia eller Cicci om man så vill, heter just Cecilia. Skulle inte jag heta så, skulle jag vara en annan, inbillar jag mig. jag har antagligen fel men jag har otroligt svårt att tänka ut ett namn som jag skulle kunna identifiera mig med. Eller förresten, nu när jag tänker på det så kom jag på att när jag var mindre ville jag alltid heta något annat typ Alice eller Agnes eller något liknande. Fast trots det så är jag nog en Cecilia. Väldigt mycket Cecilia.

Färg

Vi förväntar oss alltid att saker ska se ut på ett visst sätt. Att himlen ska vara blå och gräset grönt och molnen vita eller kanske grå. Att tomten är röd och kycklingen gul och vindruvorna lila eller gröna. Men tänk om du vaknade en dag och såg något helt annat, tänk att om din himmel blev turkosgrön och gräset cerist. Skulle du då tro att det var något fel på dig eller skulle du tro att det var världen som hade ändrat sig?

Jag skulle nog tro att jag höll på att bli knäpp. Att min hjärna bara spelade mig elaka spratt, vilket antagligen skulle varit fallet. Vad skulle varit skillnaden med än annorlunda färgad värld än den vi lever i idag? Skulle det överhuvudtaget göra någon skillnad? Inte nödvändigtvis, men antagligen så skulle det väl ha en inverkan på färger som man ansåg vara vanliga/ovanliga. Eller vad tror du?

Sen tänkte jag på en sak till. Jag undrar hur andra människor upplever färger. Upplever de det som jag ser som rött som jag gör eller ser det de på samma sätt som jag ser tex blått. Är det vi kallar färger bara något vi lärt oss hur det ska vara utan egentlig betydelse? För vi lär ju aldrig få reda på om vi ser exakt samma färg om vi tittar på något som vi kallar grönt. Ja kort sagt så skulle jag nog vilja se världen genom någon annans ögon, om så bara för en dag.

Bergbanan har flyttat in i min mage.

Jag känner mig konstig, ena stunden är jag alldeles sprudlande sprallglad och nästa (när jag satt mig ner för att börja plugga) vill jag bara gråta. Sen så passerar alla stadier emellan det på två sekunder och efter en stund så är jag jättearg, på ingenting. Hormonpåverkad tonåring, känns det vid? Hon står här framför er, och en bergbana bor i hennes mage också, bara så att ni vet..

Trots allt så var jag på Liseberg igår och åkte bergbanan, på riktigt alltså. Uppswinget var faktiskt riktigt rolig, man känner sig som man är tre år igen och gungar jättegunga. Kläderna jag hade på mig igår gjorde väl det där med att känna sig som tre år bättre, men jag var i varje fall en glad låtsastreåring, som hade hittat alla sina små vänner. För de flesta jag var med hade jag inte sett sen Jingi eftersom de bor i Lund. Jag måste åka och hälsa på någon gång snart, bara så att alla vet.

Dan före dan

Fredagen, dagen före helgen. Dagen innan den riktigt sköna lördagen. På vissa sätt den absolut bästa veckodagen (snart lördag, mycket händer och det finns roliga saker att ta sig för) och på vissa sätt den värsta (dubbelträning, städdag och väntan på helgen). Jag gillar faktiskt inte alltid fredagar, rätt ofta önskar jag att man bara kunde hoppa över den och gå direkt på helgen. Pang på röbetan, liksom. Men oftast så går faktiskt mina fredagar alldeles för fort. Efterssom man har morgonträning vill man ju gå och lägga sig ganska tidigt och då blir det så. Som nu så vill jag bara gå och sova, det ska jag nog göra också. Snaaaark....

So cold...

Idag är en sån där riktigt kall höstdag och ruskdag. Det började bra med bara kyla och sol, sen började det regna och man blev blöt och nu så sitter jag här är våt i håret och har tagit på mig tillräckligt med kläder för att inte frysa. Det här har jag på mig:
Klänning, en blårandig trikåsak från Lindex
Tights, två par svarta
Mysbyxor, svarta från Stuf i herrstorlek
Lammullskofta, gammal grå från HM
Collegetröja, mörkblå underbart stor i herrstorlek från GAP
Raggsockar, som Lynne-Corinne har stickat åt mig
Visst låter det normalt? Nej jag har inte feber, det har jag kollat, och nej jag tänker inte gå utanför dörren i den här munderingen.

Nej

Jag orkar verkligen inte, jag har sträckt båda låren och kan inte träna. Skulle inte orkat heller, vill bara ligga på min säng läsa någon lam tjejbok och lyssna på vemodig indiepop tills mitt huvud är precis lika fluffigt som min kudde och jag inte kan tänka något mer. Då ska jag jag sova och sen ska allt bli bra. Tror ni inte det?

Francais, c'est la langue d'amour...

Ja, franska. Kärlekens språk som man brukar säga. Min relation till franska språket är väl kanske inte så kärleksfull som den borde vara. Trots att jag egentligen väldigt gärna skulle vilja lära mig franska, så ogillar jag det skarpt. Det har jag tre anledningar till.

Numero Uno (spanska jag vet): Vi har nog världshistoriens sämsta franska lärare. Kanske inte riktigt men hon låter oss aldrig ha något roligt och dödar all språkglädje som funnits i en text bara genom att titta på den, om vi ens får skriva en text.
Nummer två: Det är ett helvete att stava franska. Alldeles för konstiga stavningar överallt. Kunde inte fransmännen bara använda å, ä och ö, det skulle bli så mycket enklare.
Nummer Tre: Den är enkel. Jag pratade ju om språkglädje innan, jag har helt enkelt, på dryga tre år, inte lärt mig att skriva roligt. att skriva en text med djup eller vidd eller hur man nu uttrycker känslan och det stör mig grovt.

Så franska är inte riktigt la langue d'amour pour moi (kärlekens språk för mig om du inte fattar).

Höstens första tävling.

Ja, Toyota Cup blev ju för min del, eftersom jag varit sjuk den första tävlingen för hösten. Och för att bara ha simmat fyra träningar sen jag var sjuk, så måste jag säga att det gick väldigt bra. Såpass bra att jag nog skulle vart nöjd även om jag inte vart sjuk innan. 100 ryggsim, som jag skrev igår persade jag med 34 hundradelar på, inte extremt mycket men helt ok. 100 frisim, något sämre. Vändningarna vi övat på har ju inte satt sig än... Men i vart fall en tid på 1.07.83, runt 40 hundradelar över pers. Sen så kom 200 medley, något som verkligen inte brukar vara en Ceciliagren, även om jag tycker det är skoj. Och jag persar igen, med en och en halv sekund. 2.41.22 blev tiden om någon är intresserad.

Så nu är frågan, hur har jag kunnat göra så här bra resultat? Har de fyra träningar jag gjort sen jag var sjuk vart ovanligt bra? Nej, jag tror inte det. Eller är det bara så att jag är bra på att komma upp i form efter jag varit sjuk? Nej, det brukar ju inte heller vara min starka sida. Då är det enda alternativ som kvarstår att jag var i ruskigt bra form innan jag var sjuk. Det kan nog stämma om jag tänker efter. Jag var i otroligt bra form efter Danmark, tänk om jag inte blivit sjuk sen, undra vilka tider jag gjort i helgen då?

1.16.49

Så snabbt har jag aldrig simmat hundra rygg. Förrän idag, och jag har ju ändå vart sjuk.. Formen kanske inte är riktigt så dålig som jag trodde ändå, eller vad tror ni? Dessutom har jag fått min mp3 att funka till sist:P Ja bättre kan det väl inte bli eller?

Mp3-spelare

Jag har en jättefin liten mp3-spelare av märket Sandisk, alltså ingen i-pod. Den brukar vara jättebra men just nu när jag har fått ny bra musik, så vill den plötsligt inte vara med. Jag lägger in musiken, den ligger där jättefint, men den vill inte spelas upp . Gaaaah!! Jag har försökt på tusen sätt men det vill inte funka. Ibland blir man så trött...

Nu är de här!!

Äntligen är nu mina födelsedagsskivor här, egentligen kom de igår men det spelar ju inte så mycket roll om man tänker på hur länge jag väntat. För skivorna skulle ju egentligen ha kommit, umhum, till min födelsedag. Det var för 11 dagar sen. Ibland är man inte så glad på internetbeställningar. Men nu är jag så glad att jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle lyssna på. Och hur ska man kunna välja? Det är nämligen tre helt fenomenala skivor (fyra till och med efterssom Make Some Noise är en dubbelcd). Vilka är skivorna som hon tjatar om undrar ni säkert nu? Jo det ska jag tala om, det är:

• II- Billy Talent



• The Witness and The Sufferer- Rise Against



• Make Some Noise- The Campaign to Save Darfur

So let's listen!

Gråa dagar

Gråa dagar är en väldigt bra låt av Lars Winnerbäck, och just idag känns som en sån dag. En grå dag. En tråkig höstgrå regnruskig septemberdag. Man vill bara inte, orkar inte och utanför vräker regnet ner. Jippie! Ja, jag har i vart fall blivit frisk, så snart, snart får jag börja träna igen. Det är i alla fall något att vara glad över en sån här dag.

Bara sådär, i förbifarten.

Det gör ont när man sprungit runt en dag i stan med snygga men kanske inte så fotriktiga skor. Ont i vader, fötter och hälar. Skoskav lite överallt. Kan inte någon vara snäll att påminna mig att bekväma skor gör kvällen efter dagen mycket trevligare. Jag glömmer det nog ändå så snart jag ser ett par fina skor....

Sjalar

Sjalar, ordet ser lite ut som sjakaler när man bara ser det bara så. I vart fall, jag har hittat fyra helt underbara stora sjalar i tunt, tunt bomullstyg. Stora fyrkantiga saker som är jättehärliga att ha runt halsen eller i håret eller runt midjan eller var man nu kan tänka sig att ha dem. Sjalarna hittades i en liten kulig butik i Haga. Butiken heter Indigo och har allt möjligt roligt, det är en sån där liten rolig indisk butik med mängder av lite speciella, roliga och personliga saker. Den ligger på gatan liksom in mot Haga från Järntorget, jag vet jag är extremt dålig på att beskriva var saker ligger men jag gör ett försök till... Den ligger rätt över Järntorget om man bara fortsätter in på gatan mittemot Myrorna, jaja fråga så kan jag ta reda på vad gatan heter. Dessa sjalar fanns i ett otal färger, 4 för 100kr. Gissa om jag blev glad när jag såg det priset. Min budget skulle helt enkelt inte tålt något dyrare.

Med tanke på sjalar-sjakaler. Visst är det lite märkligt hur vissa ord ser ut när man skriver dem. Det blir en helt annan känsla på dem. Sjalar skulle jag aldrig någonsin förknippa med sjakaler när jag pratar eller läser, men när jag skriver ner det då känns det helt plötsligt som en helt befogat att förknippa dem. Ja, jag vet inte om du kan göra samma koppling, men något sånt har väl alla upplevt, berätta!!

Vad betyder det? Egentligen?

Betygen. Alla MVG:n, VG:n, G:n och IG:n som svenska skolan delar ut. Vad betyder det egentligen? Senare, när du gått ut grundskolan och kommit in på gymnasiet. Vad gör det då för skillnad om du kom in på de högsta/lägsta betygen på din linje. Gör det någon som helst skillnad om du slet ihjäl dig i nian och lyckades med att få alla MVG, eller om du tog det rätt lugnt och fick flest G:n. Bara man kommer in på den linje man vill så spelar det egentligen inte någon roll.

Sen att det här med betygen skulle ge en rättvis intagning till gymnasiet, det tror inte jag heller på. OK, till de teoretiska linjerna ger det nog en hyfsat rättvis intagning. Men på till exempel bygg där intagningspoängen blir allt högre (i alla fall i Kungsbacka), hur stor nytta har du där av MVG i många ämnen, om du har ett IG i träslöjd. Intagningen skiter i ifall du har bra slöjdbetyg bara du har bra poäng i övrigt. Det gör att de som är riktigt duktiga på att använda sina händer, men som kanske inte är lika duktiga på att plugga inte kommer in och för vissa av dem är det den enda riktigt bra chansen att bli något. Så om vi ska ha en rättvis intagning till gymnasiet så måste något hända, i vart fall på de praktiska linjerna.

Men allt detta säger jag inte på något sätt för att jag har dåliga betyg, för så mycket bättre betyg än de jag har är det svårt att få. Jag tycker bara det är så hysteriskt. "Vad fick du på det provet? Hade du MVG på det där? Jippie, jag slog henne på SO-provet!!" Det är saker man hör dag in och dag ut och jag är så innerligt trött på det. Folk förväntar sig att det alltid ska vara samma personer som får MVG, och samma personer som inte klarar sig. Det, mer än något annat är nog anledning till att de som får IG inte kämpar och tar sig upp till ett G. För de vågar inte tro att de klarar det, och då skiter man i det. Det är också anledningen till att många jobbar sönder sig i skolan, för om alla förväntar sig ett MVG av dig, så kan man ju bara inte få ett G eller?

Tre anledningar till att betyg finns till:

1. För att elever ska kunna tillfredställa sin tävlingsinstinkt genom att jämföra sina betyg med de andras.
2. För att man ska kunna placera eleverna i facken "Pluggis", "IG-barn", "normalbegåvad"m.fl.
3. För att man ska kunna ha en rättvis (hahaha) intagning till gymnasiet
   
   Jag trodde jättestarkt på betyg bara för några veckor sen, men sen skolan började igen och hysterien slog mig med full kraft så är jag inte så säker längre....

Tror du på betyg, och hur tycker du systemet ska se ut?

Arvet efter oss?!

Jag har precis läst de tre Arn böckerna och håller för tillfället på med "Arvet efter Arn" som är den fristående fortsättningen. Men det är egentligen inte det jag ville skriva om. Böckerna är självklart mycket bra och jag har läst Arntrilogin flera gånger. Det är namnet på den sista som fick mig att fundera. Arvet efter Arn. Vad är vårt arv från (inte Arn efterssom han är fiktiv) medeltiden? Från de som byggde upp vårat land och förenade Västra Götaland, Östra Götaland och Svealand. Har vi förvaltat arvet på ett vettigt sätt? Och kanske den svåraste frågan att svara på, vad blir arvet efter oss? Hur kommer människor att minnas vår tid, och vad kommer det tro sig veta om oss? Så som vi tror oss veta en massa om medeltiden.

Kommer de minnas den här tiden som tiden då människorna nästan utplånade livet på jorden genom miljöförstöring, eller kommer växt- och djurliv vara utplånat. Så att vår tid är en svunnen tid, när jorden fortfarande var grön och himmlen blå. Eller kommer de minnas vår tid för alla krigens skull? För att det fanns tillräckligt med kärnvapen för att utplåna jorden. Eller kommer den enda vetskap de har vara den de får genom olika böcker? Kommer de precis som jag läsa Arn-böckerna och tro det är så vi har det, eller kanske Systrar i Jeans-böckerna och tro det var så alla tonåringar hade det.

Jag undrar om allt det som läggs ut på nätet kommer gå förlorat. Om det gör det kommer ju mycket av det som kan göra det enklare att förstå oss gått förlorat. Vår kultur är ju helt uppbyggd runt mejl, bloggar, olika internetcomunities och chattar. Kanske så kommer detta trots allt inte gå förlorat, och då kanske någon om hundra år kan läsa detta och fundera på vad det är som vi faktiskt lämnat efter oss, vad som blir vårat fotspår i historien.

Feber i allmänhet

Feber är en ytterst otrevlig sak, det är nog de flesta rätt överens om. Det som är lite intressant är hur olika feber påverkar oss. Min kropp verkar ha det ovanligt enkelt för att höja temperaturen några grader, och jag mår inte heller speciellt dåligt föränn temperaturen har passerat 39-40grader. Det är klart att jag inte mår fina fisken med 38 graders feber, men jag har inte några större problem.

Sen finns det ju människor som är det helt motsatta. De får rätt sällan feber, men så fort temperaturen stiger något över 37 så mår dem dåligt som ut i helvete. Jag funderar på vad som egentligen är bäst. De som får "lägre feber" men mår sämre av den, borde ju må mer dåligt, än de som inte har så stora problem med en lägre febertemperatur. Åh andra sidan så får de som mår bättre vid "låga febertemperaturer" tenderar ju att få högre feber. Allmänt känt är ju att högre feber är farligare, rent fysiskt. Jag vet inte riktigt, men en sak är jag i vart fall säker på feber är inte speciellt trevligt. Det var lite febertankar från en febrig skribent som inte orkar mer av den varan.

La jupe

Jag har hittat den perfekta kjolen. Second-handfyndet var en Levis jeanskjol, hyfsat hög i midjan och knälång med slits i sidan från början. Nu när jag klippt av den fållat till den så är det en kortkort supersnyggt sliten jeanskjol med hög midja. Både moderiktig och mycket snygg till ett par tjocka färgglada tights och ett linne eller nåt. Det som gör det ännu bättre är att den sitter som gjuten på mig. Den är så tight att den varken kommer uppåt eller neråt, vilket minimerar rumpflash-risken och gör så man kan gå och sitta utan att oroa sig. Som grädde på moset så är den hemskans bekväm också. Den är helt enkelt perfekt!!

Paper Rival och Emanuel

Paper Rival är ett indierockband som jag precis börjat lyssna på. Ibland älskar jag bara purevolumes random profile jump. Undra just hur många band jag har upptäckt genom den funktionen... Tillbaka till Paper Rival; de är från Nashville och har precis släppt sin debut-EP som till min stora lycka ligger uppe i sin helhet på www.purevolume.com/paperrival. Nu är det så att jag är väldigt dålig på att beskriva musik, men jag skulle säga att de låter som någon slags lyrisk ledsamhet. Det är i vart fall något jag bara lyssnar på när jag är relativt lugn, vilket inte är helt ofta. Ja, det är i vart fall något som måste höras. Namnet till min blogg är inspirerat av deras låt "Home is right out your window" som tillsammans med "You're right" är min favoritlåt med dem.

Emanuel är också ett band som jag upptäckte genom random profile jump. Dock med en annorlunda musikalisk inriktining. De själva kallar sig screamo/rock/indie men jag skulle väl mer säga alternetive rock, möjligtvis hårdrock. Om Paper Rival är lyrisk ledamhet så är väl Emanuel ilsken ledsamhet. Jättebra om man är arg eller sur eller bara på humör för att skrika lite. "Make tonight" är dock varken ledsen eller arg utan bara bra. Om man är kär i någon vill säga...
Höra Emanuel kan ni på www.purevolume.com/emanuel.