2008

Det har varit ett långt år. Det är det alltid. 12 månader. Men visst det har varit bra.

Januari

Jag kom hem från USA och jag var sjuk.

Det var farande till Halmstad och Varberg och hundratjugotusen prover. Jag orkade ingenting. Men det började ändå bli bättre från och till orkade jag en hel skoldag. Jag valde program slutgiltigt och såhär i efterhand kan jag säga att det blev ganska bra. Och det blev mycket musik. Mycket arg sådan och ledsen sådan för jag var inte så glad. Så började jag jobba som simlärare, jag vet fortfarande inte hur jag orkade men det gjorde jag ändå.

Februari
Det blev nästan varmtoch nästan vår.
Jag hade fortfarande feber. Det var mycket med feber. Och det var relativt mycket outfitbilder. Så mycket som det någonsin blir i den här blogggen. På den här bilden till exempel har jag hängslekjol från lindex skjorta från Hm och länge sedan och skor och armband från London.

Sen började jag sy på litegrann igen. Jag var hemma halva dagar. Resonerade om Alla hjärtans dag och om semledagen.

Och jag lyssnade på musik på franska med Superbus.








Mars

Jag funderade över livets svårigheter. Som varför man kan gå barfota i sanden ena dagen och nästa dag är det snö.
Jag tecknade små söta figurer och var på ett underbart påskläger på Åh.




April
























Jag grät mycket i början. Sen blev jag glad och kär och kolsyrig i magen. Och det blev vår och nästan sommar. Och det blev mycket bilder och lite oförståelig text. Och ja han jag blev kär i då är samma som jag är kär i nu.

Maj
Det var mycket hav och klasberg. Och jag var så lycklig att jag inte visste vad jag skulle göra med mig. Jag var på skrivargrupp och skrev mycket. Men inte så mycket på bloggen. Det blev sommar och jag badade. Jag var frisk och livet var så himla fint, allting.























Juni

Jag gick ut grundskolan, var konfirmandledare och sov borta mycket. Och äntligen var det sommar på riktigt. Sedan var jag på Metaltown och hade bas i bröstet.























Juli

Konfirmation och provpainwalk med pojkar. Mitt knä dog på vägen. Sommar, välartad sommar var det och så seglade vi och till sist kom vi hem.



Augusti

Det var läger och födelsedag och skolstart på gymnasiet typ. Och jag kom fram till att gymnasievalet var en fullträff. Det står jag för fortfarande.

En mindre bra sak var min rygg. Den värkte och värkte och jag dog litegrann.























September

Jag fick min nya kamera. Mycket bilder blev det. Jag bestämde att jag inte skulle gå ner i dvala den här vintern. Jag har väl lyckats sådär med det.

Oktober

Lov och sex månader med pojken och stadsbilder i massorhet. En flicka som blir sjukare och får ont i foten och sedan spruta. Mycket jobb med de söta barnen.

November

Mycket simmning och jobb. Tävlingar och träningar. Och väldigt roligt. Nya glasögonen och årets första lilla pudersnö.

Jag var hos doktorn och fick en förklaring till varför jag mår som jag mår. Varför jag har ont i leder och feber och så. Diagnos brukar en sådan förklaring kallas och det var skönt.

December.
Den här månaden. Julklappar och Belgien. Sagobilder, sagokyla, sagoliv. Och skolavslutning klädbyte och nu nyårsfest.

Det har varit ett långt år. Ett långt bra år. Nu hoppas vi 2009 blir lika bra

Sagolikt

Noël

Det är julafton imorgon och förväntningarna är höga runt om i landet. Och det blir nog en bra jul det här året med.

Från mig och tomten i den lilla snökulan, till dig.
God jul.

Jag orkar inte slåss.

Nej, jag orkar inte bråka. Inte ens på låtsas. Inte ens på skoj.
Jag orkar inte skrika. Inte nu, inte idag, inte alls.

Fågel fenix född som ny

500 inlägg nu och här. Jag är inte stolt över alla. Jag är inte nöjd med allt jag gör. Men en förbluffade stor del av alla 500 inlägg är fina.

Stilen och tonen har förändrats med tiden. De förändras med varje inlägg jag skriver. Kanske förändras de i takt med musiken jag lyssnar på. Men mest trolig är att stilen och tonen och musiken jag lyssnar på förändras i samma takt som jag. Jag är en annan person än den jag var för 500 inlägg sedan men ändå är jag väldigt mycket den samma.

Jag ser ut såhär nu. Inte idag men den här veckan såg jag ut såhär. Likadan och annorlunda. Varje dag. Så är det alltid.

Julklappar

Jag får söta julklappar av barn som jag tränar. Man ler när man ser dem.

High on life

Jag trodde aldrig jag skulle bli lycklig av en liten snökula med en tomte i. Ni vet en sån där tacky sak som man skakar så att det snöar på tomten. Omöjligt trodde jag det var att få mig lycklig med en sådan. Det är det inte. Under de rätta omständigheterna.

Så, tänk dig att en elvaåring som väldigt tydligt köpt presenter till sina två tränare själv och omsorgsfullt slått in dem i presentpapper och sen påväg till träningen antagligen hållit hårt hårt i paketen, för presentpappret är alldeles skrynkligt på det där sättet det blir när man kramar för hårt på ett paket. Och tänk dig att man får ovanstående tacky sak av den elvaåringen, under de omständigheterna, då smälter det lilla tränarhjärtat och i magen flyger fjärilar så fullproppade med lycka att de snart sprängs. Kanske är det bara jag som är gråtmild och ovanligt känslosam. Men jag blir glad så fort jag ser på den.

Give me a light in the dark. Give me something to hold on to.

Jag är febrig, dålig och gnällig på eftermiddagen och på natten. Sval, positiv och bra på dagen. Sval, positiv och bra så länge solen är uppe. Så länge solen är uppe är jag den jag vill vara, men efterssom natten är en så stor del av dygnet på vinterhalvåret är jag nog mer den febriga, dåliga och gnälliga jag nu.

Kort sagt, mörkret håller på att ta kål på mig. Så känns det, men det vänder snart. Jag vet att våren kommer komma, det gör den alltid, och jag kommer bli ljus igen. Jag känner på mig det.

Christmas

Julbord innebär massa mat och prat. Är snart påväg mot jobbets sådant. Jag ska äta tills jag dör ungefär. För det gör man på julbord.

Mage

Min mage är intelligent nog att ge mig massor av smärta så fort jag petar i mig något och massor med illamående om jag inte petar i mig något.
Det känns ju så logiskt och bra att man bara kan jubla.
Inte riktigt. Nu återgår vi till att ligga hopkurade till en boll och be:
Gå inte sönder mage lilla. Snälla?

Snön ligger som en matta över marken.

Sharing different heartbeats

Man kan dela hjärtats slag
med någon annan
Jag kan använda samma rytm
som du.

Never ever ok.

Jag är sjuk. Spyr och har ont i halsen. Det är det det.

I'll float

Jag lever och jag är trött. Min hals värker och svider men man känner i varjefall att man finns. Jag jobbar inte idag. Men imorgon blir det möte. Så jag tar mig igenom. Eller mer än så jag klarar mig. fast jag inte är frisk.

Kattguld

Jag önskar det var vacker höst igen. Eller riktigt vinter. Snö eller vackra färger. Vad som helst förutom det gråa kalla råa regnet just nu. Vad som helst.

Ibland vill man inte gärna gå in, fast regnet öser ner.
Ibland vill man hellre sitta kvar och skratta högt där döden ser.
//Jakob Hellman

Weekend

Den här helgen har varit: sjukhet, fikasugenighet, filmtittighet, mysighet, pojkighet, klädighet, vinterskoighet, kappighet, musikighet.

Sjuk var jag i fredags. Illamående och febrig.
Fikade gjorde jag igår med mamma på sötkafé med bagels och varm choklad.
Film såg jag med pojken igår. Die Welle på bio. Den var en hemsk tankeväckare.
Mysighet och
pojkighet står pojken för.
Kläder bytte jag till mig på Fair Fashion Market och Clothing Swap på Världskulturmuseét.
Vinterskor köpte jag efteråt.
Musik är som alltid, alltid viktigt.

I can sing it to the sky, but it's a risk it won't reply

Jag har en diagnos. En förklaringsdagnos. Kanske låter det konstigt. Men jag är glad. För sjuk vet jag att jag är. Nu vet jag vad som gör mig sjuk också.

Vi firar litegrann med en av de finaste låtar jag vet. To the sky med Maps.