Hit me.

Jag har fått en spruta i foten. Det är inte så farligt som det låter, men det sticker av bedövning och jag får inte vara uppe och springa idag. Lite dåsig är jag, av kortisonet eller bedövningen. Inte vet jag vilket. Jag har en miljon böcker som jag redan läst men vill läsa igen och musik så jag vilar. Det blir nog bra. Och kanske, kanske, förhoppningsvis gör detta att jag kommer kunna gå ordentligt igen. Ett tag eller för alltid. Utan ondigheter.
Det skulle ju vara bra.
För ont såhär som det varit ett tag är långt ifrån braighet.

(Men jag mår bra ändå. Jag är lycklig. Det är inte synd om mig.)