Follow you to summer

Nu har det varit jul så nu får det gärna bli sommar direkt tycker jag.

Ängel

Om en ängel som inte var stark nog.
En ängel som inte orkade mer.
Om en ängel som stängde sina ögon och höll för sina öron.
En ängel som aldrig sa något mer.

Om en ängel var precis som oss.

Julhelgen

Julafton och dagarna runt omkring är fina. Hektiska, stressiga, utdraget väntandes, och så väldigt lata. Mycket mera mest godis och mys. I min familj ser det ut såhär:

22:e är massa städning och glöggfest, 23:e är jul på Jul-på-Lisebergdag när allt är färdigfixat i vår familj, 24:e jullunch hos farföräldrar och middag med massa olika folk på kvällen och julklappar och lotteri, 25:e är mys, trötthet, testa julklappar det är lathetsdag och den 26:e är det kalkonmiddag med släkt och eventuellt tittar man på mellandagsrean för första gången då. Sen är jul slut. Och man är trött, glad och ett par kilo tyngre på all mat (hoppas jag).

Jular kan se väldigt annorlunda ut än såhär. Men detta är mer eller mindre konceptet hos mig. Ganska lyckat om man frågar mig. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag bor i en familj där man inte kollapsar under julstress och bråkar sönder. Att alla julideal som förvandlas till julkrav som blir julstress som får folk att bråka, att skrika, att gråta under jul klaras av ganska bra, utan gråt och skrik och bråk. Jag är så tacksam att vi klarar av att prata, att vi inte bara sitter och skruvar oss och känner "ingen här förstår mig ju" hela julhelgen. Jag är tacksam att jag slipper folk som super sig fulla på julafton och att allt blir pannkaka på grund av det. Jag är helt enkelt glad att det funkar.

Så God Jul nu alla. Hoppas den blir det. Om annars, försök stå ut. Efter julen blir allt som vanligt igen.

Bilden är från den 23:e och Liseberg.

blinds falling down

Vi har snö. Mycket snö som nog smälter snart. Nu är det snartsnart jul också och jag hoppas det blir bra. Det måste bli bra nästan.

Winterwinds.

Vinterpromenader i det lilla solsken som finns med den finaste jag vet.
Då kan man orka fram till maj eller så, även om man är lika trött när man somnar som när man vaknar. Även om det är kallt och kallare och man nästan fryser ihjäl. Jag ska orka fram till maj eller kanske räcker det med april.

Jag vill aldrig mer vara rädd.

nothing here to fear
nothing here to be scared of
I promise I'm your shelter
when it's back
breathe breathe breathe
I'll help you through
it wont be long
do you hear me
it'll be over soon
I'm your shelter
I'm your shelter
you can trust in me
put your trust in me
I said breathe breathe breathe
I'll help you through

Division of Laura Lee och låten Breathe Breathe gör det lite lättare att andas, lite lättare att orka göra det jag behöver. Jag behöver sådana låtar och få titta på solen och simma så många längder jag vill i mjukt vatten och massa kramar för att lindra mörkertröttheten.

Om att köpa högklackade skor en torsdageftermiddag eller köphets

Så står man där, i affären med de högklackade skorna man klämt och känt på hela hösten (nästan) men som man inte tänkt att köpa (egentligen), men så är det rea och man tänker att har jag bara dem skorna kommer jag bli lite gladare och lite mindre vintertrött.

Trots att man vet att lycka inte ligger i hur många par högklackade skor eller hur mycket pengar man shoppat för så känns det så och skorna är ju ändå på rea nu.

Så går man till kassan och rättfärdigar sig själv och sitt konsumerande med att det var ändå ett par väldigt sköna, fina och praktiska högklackade skor och billiga var dem ju och jag har ju nästan inga högklackade skor och köper jag dem inte nu finns kanske inte möjligheten kvar imorgon.

För trots att man vet att vi måste konsumera mindre för att stoppa klimatförändingarna, trots att man vet att det inte är ett par högklackade skor utan snarare en kram från någon man tycker om som gör en lite lyckligare och lite mindre trött, så känns det inte så.
Det känns som att handla kommer lösa alla världsproblem inklusive svält och krig och klimatförändringarna, men det är ju precis tvärt om.

Och så länge det känns så är det inte så konstigt att det går åt helvete med mycket av det fina vi säger vi ska göra, och det är inte så konstigt att vi använder mer råvaror än någonsin och att vi utnyttjar jorden till bristningsgränsen.

Så vi måste komma på ett sätt nu snart att få det sluta kännas så. Att få hela hjärnan, inte bara den logiska delen av hjärnan att hänga med på att vi inte blir lyckligare av konsumtionen. Och vi måste komma på det där sättet illa kvickt. Annars är det som sagt inte så konstigt om det går åt helvete.

(Och jag vet en ända vi kan börja i; vi kan börja ge folk komplimanger för hur dem är som person och inte för vilka kläder eller prylar dem har och så kan vi sluta att överhuvudet titta på reklam.
Där kan vi börja så tror jag resten går lite lättare sen.)

mörker

Det som är är att jag sitter i skolan och är färdig med min uppgift och bloggar och det snöar kall blötsnö ute och är slask på marken och jag har varit hemma från värmen och ljuset i mer än en vecka och det enda som är bra är att jag sov hos min finaste i natt (och att det är ledigt snart nu).

We play this game

Family forever

...

Imorgon tidigt tidigt åker vi. Jag längtar, längtar för nu flyr vi november och början av december och åker till varmare platser.

Leave the body leave the mind

Och det är mörkt när man går utanför skolan och mörkt när man kommer dit och det regnar och Sverige på vintern är jävla skit och jag mår så illa av mörkret och jag vill bara krypa in under mitt täcke och stanna där och jag vill ha paus nu (Och på måndag får jag det för vi åker till Lanzarote. Där är det 20 grader varmt och sol).

Jag är på dåligt humör idag.

I'm here to let you down.

Naturbilder med lugn i brukar inte vara det jag gör men ibland blir det så ändå. Idag lyssnar jag på det jag lyssnade på för några år sedan. Och visst är det nostalgi och kanske lite löjlig musik men jag tyckte om det då. Jag levde och andades på det då. Kan du på rak arm säga något du lyssnade på för några år sedan, något som du inte lyssnar på idag?

If I only had an enemy bigger then my apathy I could have won.

!

Jag känner mig lite cool för min bild var med i POW 19 på Mer än Tusen Ord. tråkigt nog upptäckte jag inte detta förrän omröstningen var slut men ändå. Det är rätt häftigt att få vara med då bilderna brukar vara av oerhört hög kvalitet.

Dagens frågor

När en person man känner säger: "Feminister är tjejer som fått för lite kuk"

Då undrar man, vad mängden sex man har haft har att göra med att vilja ha samma lön som killar.

Och så undrar man faktiskt om man ska skratta eller gråta.

Att överleva

Jag har så ont i händerna så jag nästan inte kan hålla en penna, skriva på tangentbord är också jobbigt men det går. Imorgon är det nationella skrivdelen i engelska. Jag har ingen aning om hur jag ska göra utan att dö. Det var länge sedan händerna var såhär illa senast och jag längtar inte tillbaka. Men jag antar att det är hösten/vinter och en månad utan medicin som tar ut sin rätt nu.



Måtte Enbrel-sprutan jag tog igår hjälpa snart.

It's a new secret I have found

Det står hus i rader och vi vet inte vad som händer innanför väggarna, vi vet inte vem som finns innanför, om någon älskar där och någon slåss, om någon skriker, om någon viskar i någons öra, om någon kommer gråta sig till sömns inatt.

Det står människor i rader och vi vet inte vad som händer innanför huden, vi vet inte vem som finns innanför, om någon älskar där och någon slåss, om någon skriker, om någon viskar i någons öra, om någon kommer gråta sig till sömns inatt.

Men vi vill alla uppåt, vi vill alla i land.
Som husen som strävar mot himlen.

How can we dance when our earth is turning?

Jag lyssnar på Beds Are Burning om igen och om igen. Och så tänker jag hur viktigt det är att vi gör något nu, hur viktigt det är att vi får med alla på tåget. Trots att vi gärna vill räcker det inte riktigt med 60 ungdomar som sitter på en Grön Ungdom kurs och lyssnar på fantastiska föredrag om hur vi gör den här planeten bättre och antecknar sig onda i händerna. Det behövs kanske för att peppa oss, men det viktigaste är att vi lyckas nå ut med budskapet.

Redan idag är vattenkrig vanligt i krigshärdar runt om i världen, se på Sudan och se på Israel-Palestina. Mycket mindre handlar om olika etnicitet än vi tror, mycket mer handlar om vattentillgång. Detta på grund av en torka orsakad av mänsklig global uppvärmning.



Antalet naturkatastrofer blir fler och naturkatastroferna värre i takt med att koldioxidhalten i luften stiger och gör vi inte något snart så når vi över tvågradersmålet där ett antal såkallade "tipping points" uppnås och klimatförändringarna skenar. Vi kan helt enkelt inte forsätta med smutsig industri, smutsiga transporter, energiineffektiva hus, miljöovänlig mat. Det går inte

Men vi kan göra något. Vi måste göra något. Vi måste få regeringen och gemene man att förstå att ifall vi löser detta problemet så kommer vi få en bättre värld och bli betraktade som hjältar i framtiden. Vi måste börja flyga mindre och åka mer tåg, vi måste effektivisera industrin, vi måste se till att ha effektiva uppvärmingssystem och bra isolering så inte energin läcker, vi måste börja äta mindre kött. Men så kan vi förändra.

Green

Jag har varit på Grönt Forum med Grön ungdom. I allmänhet väldigt grönt i helgen. Det finns inga bilder men det var underbart och jag är pepp på politik just nu. Åh åh åh!

Kan ni tänka er mer politik på den här bloggen möjligtvis (och kan jag tänka mig skriva mer politiskt)? Det är en intressant fråga också som lär besvaras under de närmsta dagarna.




Och njut!

...

Och jag vill inte ha min rygg, nu äter jag mycket mer värkmedicin än på länge och jag börjar med enbrel om 6 dagar och fram till dess är det såhär och jag tycker inte om det alls.

UPDATE: Jag vill ine ha tå leder som börjar panikvärka så mycket att man inte kan gå heller.

Om att inte vilja vara sjuk men vara det ändå

Om att vilja somna och sova hela vintern, om att få blåmärken över hela benen så fort man rör sig och ha ont och man vill bara ut ur den vissheten att det som gör ont nu kommer antagligen fortsätta göra ont med varierande intensitet resten av livet.

Men idag är en ond dag och en ganska bra dag ändå.

Let the winter winds blow.

Vintern är här med;
mörker,
isregn,
kall vind,
gåshud av dåliga anledningar,
tröttheten i maximum,
torra läppar och sprucken hud,
stela axlar,
och svullna onda dåliga leder
och miljoner lager kläder för att inte frysa ihjäl.
(Jag vill klara det här)

Min dator är reparerad nu i alla fall och imorgon kommer den nog åter till mig. Och då ska jag redigera en massa bilder.

Sigh no more

Jag är hos Julia efter att ha handlat på Kupan. 115kr fattigare; ett par jeans, en kofta, en t-shirt och ett par stövlar rikare. Nöjd är jag. Nu har vi haft möte för oss själva och varit alldeles duktiga och kollat på resa till Alnö occh papper från Kfum och vi kan vara duktiga när vi vill, tro't eller ej.

I gave you all

Lägger all energi på att orka jobba och orka skolan och orka bli frisk. På att orka upp om morgonen.

Försöker förstå hur det blev så att min kropp bär på så sjukt mycket trötthet och på så lite ork.
Det kan ju vara för att den är sjuk.
Nu ska jag orka plugga fysik och Newtons lagar och läsa in mig Darfurkonflikten inför vår muntliga presentation i svenska imorgon, innan jag lägger mig och sover och får tillbaka lite ork (kanske).

Tremble little lion man

Ta en del indie, två delar folk, en del energi, en del fina röster och två delar fantastiska texter, från samma bolag som Florence + The Machine, rör om och du får Mumford & Sons och Little Lion Man. Du får också en nöjd indieflicka i omklippt och omsydd randig tröja så som det sig bör.
Njut.



Och läs texten:
but it was not your fault but mine
and it was your heart on the line
i really fucked it up this time
didn't I, my dear?

-

Julia är här och vi lyssnar på traifktrollen och det spänner i de små men existerande operationssåren och kliar med och på det stora hela är det rätt bra. Vi gör mat och godis och dricker te och pratar. Jag tycker om Julia.

Blind

Nu är min blindtarm borta. Kanske har den varit upphovet till massa magont under senaste åren, kanske inte. Nu är den borta i alla fall och jag har bara ont i operationssåren.

Om månaden som kommer

Jag ska byta medicin, Humiran funkar inte så bra som den ska längre. Det blir en liknande medicin som funkar på samma sätt men lite annorlunda kemiskt. Om jag fattar saker rätt.

Men innan dess blir det en månad helt utan immundämpande medicin. Man kan ganska lätt räkna ut att det antagligen inte kommer bli en så bra månad. Inte för att man kan veta, men erfarenheten säger att det kommer bli smärta och stelhet. Det kommer nog bli en dålig månad. Förhoppningsvis blir månaderna efter det desto bättre, med Enbrel istället. Så försök stå ut med mig den här månaden; jag behöver det.

En hyllning

Jag är så lycklig nu i dagarna.

Det finns massa bra människor runt omkring mig, människor som orkar, människor som bryr sig, människor som kramas och människor som bara finns där, även när jag skakar och faller. Det är det som är viktigt.

Oviktigt är allt som är dåligt, oviktig är min kropp som bara brakar samman om man så mycket som petar på den med ett finger, oviktig är skolan (vi tar nya tag efter lovet), helt oviktigt är det att min dator är sönder, oviktigt är allt som stressar mig och tynger ner mig.

Det viktiga är människor; som du, du och DU, och som han, hon och HON. Att ni finns där. Jag lovar att jag finns där när det skakar hos er. Då kommer jag vara stark, men just nu är jag fortfarande svag, och ni är bäst.

Spara på min tid, så jag kan spara på dig

Helgen var fin, människor är fina och roliga, nu är det vecka;
Lovvecka.

Jag ska hinna sova igen mig, jobba igen mig med skolarbetet man hamnar efter i som sjuk, träffa läkare och se vad man gör åt en ond bröstkorg. Hinna åka till Klasberg och filmmaraton, vaccinera sig.

Men framförallt ska jag andas. Jag ska se till att träffa pojken som vart min i tre månader nu. Och vara lugn.

Isande diskant går genom allt

Det är en ledig onsdag.
Jag andas in så djupt jag kan och håller så länge jag kan, och läser en gigantiskt tjock bok.
Det gör fruktansvärt ont men det blir värre om jag inte gör det; allt blir stelare, och ondare.
Jag vill kämpa och inte ge upp och de här dagarna gör det kanske lite enklare att orka.

Men smärtan är som isande diskant.
Som höga ljud som nästan inte går att ignorera.
Och man kan inte hålla om mig för hårt för skriker mina revben; samtidigt är just att bli omhållen en av de få saker jag verkligen vill.

Jag behöver saker som jag inte kan få.
Smärtfrihet.
Friskhet.
Ork.
Det är samma sak alltihopa.

Sleep

Åh. Ingenting blir rätt längre förutom att vakna bredvid någon som är varm två morgonar i rad och jag vill inte vakna utan honom mer, det är så kallt då.

En bild av alla jag har tagit blev redigerad på hans dator för min dator är fortfarande död och på reparation.

Slutet är så vackert i oklippt version

Jag kanske borde göra något konstruktivt av mitt liv. Istället spelar jag Cube Crash på facebook för jag kan bara inte sluta. Nu har jag slutat i varje fall, men vad som gör att sätta ihop spellistor med svensk musik mer konstruktivt än att spela spel vet jag inte. Kanske för att det hjälper mig plugga fysik. Fast det är svårt att plugga när revbenen känns som de har gått sönder. Bra musik hjälper bara litegrann. Kanske får jag lita på att min hjärna har tagit till sig något av vad vi gjort på lektionerna. Sen tittar jag ut genom fönstret och ser hur kolmörkt det är och frågar mig vad som är meningen med att vara vaken när allt är så svart. Vintern är inte min melodi.

...

Jag vill ha dig
Men jag vill inte ha mig

Vill inte ha min kropp
inte min gråt
inte min värme.

Jag vill ha dig.
Jag vill inte ha mig



364 dagar sen skrev jag det här senast. Det stämmer lika bra idag.

Om soundtrack

Det finns låtar, och så finns det Låtar. Det finns små smala låtar som man är så lycklig över att ha upptäckt men som man är rätt ensam om att ha en relation till. Det finns låtar som alla hört men ingen har en relation till.

Så finns det låtar som varit ens eget helt personliga soundtrack, låtar som man sedan inser att väldigt många har haft som eget personligt soundtrack, och så blir man en liten eller en stor grupp som delar ett gemensamt soundtrack. Och när man inser det så blir det som att man delar en hemlighet och man kan skapa en värld på den hemligheten. En värld som man inser att andra tillhör genom blogginlägg och små textreferenser i dagligt tal och facebookstatusar och popularity-rankings på Spotify, och utifrån det kan man fantisera ihop hur alla andra som lyssnar på den där låten ser ut, hur de pratar och hur de klär sig. Man kan låtsas att man känner dem för man delat soundtrack för en dag, för en kväll eller för en dansande natt.

Idag är min hemlighet, mitt soundtrack såsom många andras 9 crimes med Damien Rice.

Andra små världar som betyder något för mig; Om du lämnade mig nu, Elegi, Kom Änglar, Solen i Ögonen, alla med Lars Winnerbäck; Delicate och Rootless Tree med Damien Rice; Shoreline både med Broder Daniel och i Anna Ternheims coverversion; What Have I Done med Anna Ternheim: Vi kommer dö samtidigt och Någon gång måste du bli själv båda med Säkert!; Long Before Rock n' Roll med Mando Diao, Use Somebody med Kings of Leon.

Vilka soundtrack betyder något för dig?

Leave me out with the waste

Jag kan nästan inte andas för jag har så ont i mina revben. I helgen var det läger även om jag fick åka hem på lördagskvällen med feber.

I varje fall nu tänker jag säga emot alla och säga att det var sjukt värt; mysigt folk, kul (men smärtsamt) att klättra i ravin, mysigt med sånger på kvällen, golvet darrade när de utan feber dansade linedance och maten var god. Jag gillart. Extra plus är väl att Amanda påminde så mycket om bästa Linnea. Vi gillar folk som är så mysiga.

Nu är jag sjuk i vart fall, betydligt mycket mindre värt. Min pojk var här och höll mig lugn och lycklig mitt i allt det sjuka igår och inatt och jag saknar redan att ligga på hans arm. Något annat som inte har med honom och göre men som jag saknar ändå är att kunna andas ordentligt med djupa andetag.

(Varför får jag aldrig vara frisk helt och hållet?)
(Och Natalie förlåt mig för att jag inte såg)

Om bloggtorka

Min dator gick sönder när det åskade i söndagskväll, en blixt åskade det, och en blixt tog min dator, i varje fall, den är inlämnad på lagning nu och vi har skaffat ett nytt modem eftersom blixten tog det också. Men det blir inga bilder på ett tag och kanske lite lite inlägg för att jag bara kan sitta på mina föräldrars minidator som inte klarar bildredigering.

Give me fire

I natt sov jag ute i vindskydd och idag kom jag hem och luktade som en halv skogsbrand, nämnde jag att jag håller på att somna sittande nu? Kanske inte men så är det. Bilden är från i fredagskväll och busskur och jag mådde inte bra men jag lyckades spotta ur mig lite kvalitet ändå.

Varmt

Idag åker jag på läger med mina simmare. Kanske med dessa sockar som jag fick i födelsedagspresent av bonusmoster, men helt säkert med något par raggsockar.

Igår var det Klasberg, mysigt värre. Lite nervöst kanske för det var första gången med Fredrik. Men mysigt, högljutt, flummigt, trevligt, engelskspråkigt med kanadensiskan som ska vara här ett år och ska vara med oss, matlagning, inte höra filmen för högtalarna är dåliga och alla pratar och så kramar, alltid kramar. Det värmer i hösten. Men när vi skull åka hem hade jag så ont i magen så jag inte kunde stå och hade tittat fel på busstidtabellen, så bussen vi skulle ta gick 40 minuter senare än jag trodde men pappa hämtade oss och magen blev bättre tillslut.

Winterpills.

Bästa medicinen för trötta dagar. För förkylda och halvfebriga dagar, nötter russin och vaniljte med mjölk.

Det har jag nog sagt innan men bandet Winterpills är ganska bra medicin mot hösttrötthet också.

Låt floden komma

Jag känner mig sjuk igen. Det känns inte riktigt ok. Jag vill ju bara vara frisk och jag vill ju bara orka. Idag har jag inte orkat mer än ett självporträtt och titta på tv. Helt enkelt inte ok.

Blanka blad

Två saker är sjukt bra idag. Jag hittade lite inspiration i hösten och jag insåg att jag kan lyssna på [ingenting]'s Tomhet, Idel Tomhet på spotify.

Jag såg ju [ingenting] på Way Out West och det var väl det bästa på festivalen nästan. Jag har tyckt om dem länge nu, lite motvilja mot att dem blivit ganska allmängiltig musik som spelas på radio finns ju i mitt huvud. Men man ska inte bli blind för att det är sjukt bra musik. Och på Way Out West stod vi bredvid deras bandfotograf som hade en stor analog mellanformat(? kan varit något annat också)kamera. Jag saknar sommar och festival och att dansa till benen inte håller längre.

Låten som var så helt fantastisk på festivalen som jag inte visste namnet på heter Blanka Blad. Den är fantastiskt vacker.

It's dark outside

Jag har haft studiedag idag. Produktiviteten lös med sin frånvaro men jag har skrivit ett protokoll, monterat ett Ikea-bord och jobbat två timmar. Ganska bra jobbat för att ingenting ha gjort.

Att det är höst märks. Jag har inte tagit bilder på riktigt på flera dagar och jag är trött efter bara tolv timmars vakenhet (som föregicks av över tolv timmar sömn). Det värsta med det hela är att det inte är mer än september än. Men jag ska klara det här, jag har axlar att vila mot och jag är nog stark. Jag måste bara orka visa det.

Sova.

Cecilia är trött. Trött trött trött. Det är höst och jag vill ha sommar.

Önskedröm

Gräs fläckar mina fötter
i grönt
för jag springer igen
Barfota flygare
på väg
mot himlen

Jag önskar att jag kunde och fick springa långt, löpa längs stranden inte så långt hemifrån och andas på riktigt och uppskatta hösten på riktigt. Flyga.

Nästa år kanske, då är jag kanske ur det här skovet och har inga inflammationer kvar. Kanske har jag haft sprutor tillräckligt länge för att springa; för att flyga då. Kanske orkar jag börja simma igen och flyger fjärilssim. Men jag vill känna mjölksyran bränna och bli andfådd och jag saknar att vara konditionsidrottare ibland.

Du säger väl till om jag ska gå.

Winnerbäck har släppt sitt nya. Det låter annorlunda än innan men jag tycker om det.

Idag orientering som var nästan löjligt lätt.
Jag är bara lite stressad över allt och trött.

Redhead

Julia kapade min blogg innan. Sånt som händer när man lånar ut datorn och glömmer logga ut. Nevermind. Nu kommer en bild jag tycker är fin. Tror jag. Det är fortfarande väldigt mycket experiment med textur men helt ok.

Kapning av flight 13

Jag är lite sneaky och har kapat Ia's blogg.
Vad skall man göra nu då? Skall man skriva en söt liten hälsning till henne? Eller skall man peta på hennes huvud?
Vad skulle du gjort?
Jag lägger upp en fin bild på henne.


Hälsningar kaparen, numera pilot.
Och glöm inte, nödutgångar finns längst fram, i mitten och längst bak i planet!

Play it like they always do in the movies

Igår var alla och då menar jag verkligen alla (eller kanske inte riktigt) på Håkan. Jag var/är sjuk. Blev inget Håkan. Istället blev det;
Massa bilder som jag aldrig trodde jag skulle redigera så.
Spotifymusik.
Räkor.

Bring your machines

Vissa dagar får jag rysningar av sånt där rock-mal som låter som en halv maskin med monton bas som fångas i hjärtat, som I are Droid som jag lyckades se slutet av på Siesta. Idag är en sån dag.
Lyssna här,
eller här.

(och vet du vad jag menar och kan fler band med samma stuk, tipsa mig)

My bright idea

Bli frisk; vad tycks om den idén va?

Det är på gång nu. Tillfrisknandet alltså. Men det blir inte Håkan ikväll.

Broken toy

Sjukan gör så att jag känner mig som en söndrig leksak. En docka som är slängd i hörnet.

Ingen ingen ingen hör.

En spellista för er. En sån där med en hel del lugn musik som passar när man är sjuk. Som jag är idag.

För er utan Spotify kan jag tala om att spellistan bland annat innehåller:
Astrid Swan, Anna Ternheim, Tunng, Säkert!, Hello Saferide, Sleeping Beauty, Damien Rice, Winterpills, Firefox AK, Kent, Cake On Cake, Lenka, Snow Patrol, Jonna Lee, Regina Spektor, Tegan And Sara, Paper Rival, Ebba Forsberg och Kate Nash.

Det är väl ungefär såhär kul det blir idag med sjukan och allt.

Möt aldrig deras blickar

I was thinking about the times we had

Sjuk idag också. Feberkänsla och yrsel, ont i lungorna och i halsen. Kroppen är inte min vän och är jag såhär dålig imorgon också får jag åka till läkaren. Men, jag vill inte det, det om något är inte kul. Man får alltid en konstig blick och ett svar, ja detta är nog bara virus (eller inget alls), var inte orolig nu lilla vän. Så åker man hem och vara ännu tröttare och inte ett dugg friskare.
Jag vill vara tre år igen då och lägga mig på marken och sprattla och skrika; Jag är sjuk, ser ni inte?!

Men vi oroar oss inte nu, vi lyssnar på Sleeping Beauty istället och jag krashar i säng.

Om att fly

Nu blir det höst igen.
Jag är höstsjuk och önskar jag kunde fly; till varmare länder, eller tillbaka till sommarlov, eller bara en ledig vecka. Är det för mycket begärt?

You wanna see?

Svartvitt i min blick och i mitt humör.
Jag vet inte varför men jag är en sådan som har svårt att landa i ett lagom mellanläge. Humöret är antingen svart eller vitt men sällan gråskala och just nu är det mest vitt.

...

Jag sitter i skolan och jobbar Samhällskunskap. Inställda lektioner gör att skolarbetet går framåt i de andra. Jag är dock trött och bara gäspar. Lite dumt sådär.

(och jag har en dum höft men den är bättre nu och jag ska ju bli helt frisk en dag)
(kanske)

Sommarkänslor

Låt mig ha sommar igen eller lite till så jag orkar den här hösten.
Och sen kommer den mörka svenska vintern och jag vill och jag måste nästan orka den ännu bättre.

just birds

Jag funderar på vad för stil jag har egentligen, fotomässigt, klädmässigt, livstilsmässigt. Men jag kommer inte framåt.

A game

Ljuslek med ett par ledpoi, Fredrik, kamerastativ och kamera.

Murphy's law

Allt är bra idag. Mycket roliga människor, bra diskussioner, god mat och inte minst den finaste pojken är här.

Men jag håller på att bli sjuk.

Tung

Jag är i tung i hela huvudet.
Jag lyssnar på Tunng. Ny musik är bra ibland.

Havsvatten

Lista

Bra just nu: akupunktur som funkar, Fredrik, att vara 17, sång och vänner.

Dåligt just nu: migrän, leder som bråkar, svullna fötter, trötthet, slitet hår och stress