Så står man där, i affären med de högklackade skorna man klämt och känt på hela hösten (nästan) men som man inte tänkt att köpa (egentligen), men så är det rea och man tänker att har jag bara dem skorna kommer jag bli lite gladare och lite mindre vintertrött.
Trots att man vet att lycka inte ligger i hur många par högklackade skor eller hur mycket pengar man shoppat för så känns det så och skorna är ju ändå på rea nu.
Så går man till kassan och rättfärdigar sig själv och sitt konsumerande med att det var ändå ett par väldigt sköna, fina och praktiska högklackade skor och billiga var dem ju och jag har ju nästan inga högklackade skor och köper jag dem inte nu finns kanske inte möjligheten kvar imorgon.
För trots att man vet att vi måste konsumera mindre för att stoppa klimatförändingarna, trots att man vet att det inte är ett par högklackade skor utan snarare en kram från någon man tycker om som gör en lite lyckligare och lite mindre trött, så känns det inte så.
Det känns som att handla kommer lösa alla världsproblem inklusive svält och krig och klimatförändringarna, men det är ju precis tvärt om.
Och så länge det känns så är det inte så konstigt att det går åt helvete med mycket av det fina vi säger vi ska göra, och det är inte så konstigt att vi använder mer råvaror än någonsin och att vi utnyttjar jorden till bristningsgränsen.
Så vi måste komma på ett sätt nu snart att få det sluta kännas så. Att få hela hjärnan, inte bara den logiska delen av hjärnan att hänga med på att vi inte blir lyckligare av konsumtionen. Och vi måste komma på det där sättet illa kvickt. Annars är det som sagt inte så konstigt om det går åt helvete.
(Och jag vet en ända vi kan börja i; vi kan börja ge folk komplimanger för hur dem är som person och inte för vilka kläder eller prylar dem har och så kan vi sluta att överhuvudet titta på reklam.
Där kan vi börja så tror jag resten går lite lättare sen.)
För trots att man vet att vi måste konsumera mindre för att stoppa klimatförändingarna, trots att man vet att det inte är ett par högklackade skor utan snarare en kram från någon man tycker om som gör en lite lyckligare och lite mindre trött, så känns det inte så.
Det känns som att handla kommer lösa alla världsproblem inklusive svält och krig och klimatförändringarna, men det är ju precis tvärt om.
Och så länge det känns så är det inte så konstigt att det går åt helvete med mycket av det fina vi säger vi ska göra, och det är inte så konstigt att vi använder mer råvaror än någonsin och att vi utnyttjar jorden till bristningsgränsen.
Så vi måste komma på ett sätt nu snart att få det sluta kännas så. Att få hela hjärnan, inte bara den logiska delen av hjärnan att hänga med på att vi inte blir lyckligare av konsumtionen. Och vi måste komma på det där sättet illa kvickt. Annars är det som sagt inte så konstigt om det går åt helvete.
(Och jag vet en ända vi kan börja i; vi kan börja ge folk komplimanger för hur dem är som person och inte för vilka kläder eller prylar dem har och så kan vi sluta att överhuvudet titta på reklam.
Där kan vi börja så tror jag resten går lite lättare sen.)
1 kommentar:
men....jag köpte ju två par av dina skor som du inte använde...så du har ju minskat ditt skoinnehav med 1 par. heja dig! guldstjärna i kanten....
Och jag slängde helt sonika ett par obekväma, gamla slitna skor, så jag har bara ökat mitt skoinnehav med 1 par.
Summasumarum är skobalansen i vår hall =0, vilket är en bra sak - både ur ett globalt och mycket lokalt perspektiv.
Annars är du som vanligt på tok för klok, och har alldeles rätt ang. konsumtionen --- värt att tänka på när julen närmar sig...och alla stressar livet ur sig för att handla saker....
... när kramar ändå är viktigast! KRAM på dig!
Skicka en kommentar