High on life

Jag trodde aldrig jag skulle bli lycklig av en liten snökula med en tomte i. Ni vet en sån där tacky sak som man skakar så att det snöar på tomten. Omöjligt trodde jag det var att få mig lycklig med en sådan. Det är det inte. Under de rätta omständigheterna.

Så, tänk dig att en elvaåring som väldigt tydligt köpt presenter till sina två tränare själv och omsorgsfullt slått in dem i presentpapper och sen påväg till träningen antagligen hållit hårt hårt i paketen, för presentpappret är alldeles skrynkligt på det där sättet det blir när man kramar för hårt på ett paket. Och tänk dig att man får ovanstående tacky sak av den elvaåringen, under de omständigheterna, då smälter det lilla tränarhjärtat och i magen flyger fjärilar så fullproppade med lycka att de snart sprängs. Kanske är det bara jag som är gråtmild och ovanligt känslosam. Men jag blir glad så fort jag ser på den.