...och jag är så kulturell utav mig.

Jag står i bibloteket nu. Snabbsurfar som det heter. Men mest väntar jag på att skrivarkursen ska börja. Vår lilla skrivargrupp. Tjejkult hade hon, ledaren, kallat oss. Roligt är det. Men jag vet inte, senaste gångerna har jag inte hittat flytet. Flowet som mamma sjkulle säga. Klämt ut ett par ord i taget. Så har det varit med det mesta som för skrivande senaste tiden. Men det känns som det lossnar. Idag har det känts så. Som om det håller på att komma tillbaka till mig. Det är lycka. Tillsammans med allt annat bra som händer just nu så är det lycka.

Jag är inte riktigt mig själv under de perioder jag inte kan skriva. Inte helt hel. Jag kan må för bra eller för dåligt för att orka med orden. Nu det senaste har det varit för bra. Jag har varit för stressglad för att kunna sätta mig ner och skriva på pappret. Men nu. Är jag lugn och lycklig och orden håller på att återvända. Jag är hel.