We listen to it twice.

Mitt ansikte är varmt. Min mun smakar salt. Det spelar ingen roll nu. Jag är glad och mina händer har faktiskt, vad du än tror, lyckats bli varma. Vi är olika och ändå så lika och olika och lika. Så som det ska vara. Så som det är. Som toner i mina öron, de falska och de rena bildar trots allt harmoni.

Jag skriver istället för att göra det jag borde. Vilket är skolarbete. Men jag bryr mig inte så mycket längre. Fast det gör jag. Jag lyssnar på Regina Spektor istället för att göra det jag borde. Det är bara fint. Hennes musik har gått på repeat hela dagen. Och dagen innan också. På alla lektioner där man behöver kunna stänga in sig i sin egna värld för att klara av att jobba. Därmed de flesta av dem.