Just nu. Färgen himlen har när solen går ner och färgen när solreflexerna från havet träffar ögonen. Just nu. Drömmar som stackmolnen på en sommarblå himmel, omöjliga drömmar som på något sätt har blivit verkliga. Drömmar om händer och kinder. Drömmar om havet och himlen och våren som sakta blir sommar. Drömmar som blir verklighet i ett trollslag.
För plötsligt blev det vår. Sen hände allt annat om möjligt ännu fortare. Och när drömmarna man trott varit önskedrömmar plötsligt är verklighet känns allt annat så overkligt. Allt är så perfekt att man nästan blir less. Som att äta sötsaker. Det är fint länge. Sen tar det slut och så blir det bara obehagligt. Någonstans där det börjar bli obehagligt för att allt är så vackert är jag nu. Inte fel än. Bara känslan av att detta håller inte. Bättre blir det inte. Och ibland vet jag inte om det är bra eller dåligt.
Jag önskar jag hade en bild som beskrev känslan men just nu är kameran fylld med bilder från läger och grillkväll och vänner. Inte helt fel. Men inte helt rätt för att fånga den där känslan. Av perfektion som nästan blir obehaglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar