Jag lyssnar på mycket musik när jag är sjuk. Som nu. Gammalt och nytt. Paradoxalt nog är det nyaste äldst för mig och tvärt om.
Men Stina Nordenstam och hennes The World is Saved är en ny favorit, från 2004. Det är sprött, drivet av främst bas och piano och det är allvarsamt. Det är helt enkelt vackert. Och samtidigt otroligt vackra texter.
Den gamla favoriten utgörs av Tegan & Sara's Sainthood från 2009. Det är bra av massa anledningar. Framförallt för det är sådär lite argt och lite elektroniskt och samtidigt så fina melodier och stämmor och så takten som är så viktig.
Det finns inte så mycket mer att säga än att jag tycker ni ska lyssna själva.
Men Stina Nordenstam och hennes The World is Saved är en ny favorit, från 2004. Det är sprött, drivet av främst bas och piano och det är allvarsamt. Det är helt enkelt vackert. Och samtidigt otroligt vackra texter.
Den gamla favoriten utgörs av Tegan & Sara's Sainthood från 2009. Det är bra av massa anledningar. Framförallt för det är sådär lite argt och lite elektroniskt och samtidigt så fina melodier och stämmor och så takten som är så viktig.
Det finns inte så mycket mer att säga än att jag tycker ni ska lyssna själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar