jag har flugit nu
högt över taken
nu
Du vet
jag faller alltid till sist
från taken
till sist
Du vet
Jag vet. Livet är underbart och fantastiskt. Och falla var det länge sen jag gjorde. Jag vet att det är så. Men den där känslan bara gnager och gnager. Tills jag får svårt att andas. Svårt att tänka klart. Och jag vill så gärna känna mig säker. Säkrare. Ibland skulle jag vilja att historien var annorlunda. Att jag aldrig fallit. För då skulle jag inte vara rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar