Panic.

Jag försöker. Ser du inte? Jag försöker allt jag kan. Men jag är svår och hård och alldeles för mjuk samtidigt. Och orden som kommer ut är aldrig som jag tänkt.

Don't tell me I'didn't try.

Jag försöker, som alltid, hålla mig på fötterna. Men rygg gör ont ondare ondast och plugget går segt. Jag har jobbat ändå och det var trevligt och för en gångs skull hade jag energi tidigt på morgonen. Jag håller mig på fötter för tillfället iallafall.

Jag lever på det här.

Jag är din
Jag vet nu
Överleva är inte frågan
men leva är svaret
Jag vet nu
Jag är min

men skratten
vad gör vi
med skratten

Som ett slag i magen

Ta min hand.
Injencera friskhet i mig.
Jag har feber igen trots att jag äter Panodil för ontet och jag vet inte vad jag ska göra. Näsan rinner också och halsen är inte min vän. Som ryggen och livet jiddrar med mig som min bror nog skulle sagt.
Ta min hand.
Injencera friskhet i mig.

En onsdag.

Aight?

Idag var det nästan sommar trots det är höst. Fast hösten finns ändå i allt vi gör och solen står lågt även när den står som högst.

Jag har studiedag och låg kvar i sängen länge. Vi åt äppelkaka med mormor och jag sprang runt och fotade. Då kom min bror i vägen eller i linsen och han är söt. Alldeles bestämt.

Imorgon har vi livskunskap i skolan och jag har ingen aning om vad det innebär men det blir nog bra.

This is my fall.

Up there. Down here.

Jag är rätt mycket ibland. Det är inte bara livet som är det. Jag är det med. Nästan som en social bulldozer. Alldeles för mycket energi, alldeles för mycket glädje, alldeles för mycket prat. Alldeles för mycket för att vara bekväm med det. Jag vet. Jag vet att så är fallet. Jag vet. Jag vet att det finns folk i min direkta närhet som tycker det är jobbigt. Jag vet. Men ni ska veta en sak. Jag har sällan så mycket energi, är sällan så glad som det verkar och jag tycker också jag är jobbig när jag är sådan. Det ska ni veta.

Och så en sak till. När jag är glad och överenergig på riktigt riktigt. Då är inte det någon jättebra idé att försöka ta ner mig till jorden. För det finns två lägen. För mig. In princip. Det är det läget. Och det gråsvarta deppläget. Vill ni att jag ska vara där nere i mina mörkaste djup så visst försök få ner mig til jorden. Men annars är det ingen bra idé. För jag kommer inte stanna vid jorden. Jag kommer fortsätta ner.

I won't hold on to this

Allt är mycket just nu. Skolan jobbet livet. Inget fel. Jag gillar situationen just nu. Det är fint. Och ibland tror jag det gör mig utmattad också.

För allt är så fint och bra att jag blir alldeles matt. Men ibland blir det för mycket och då brukar små Cecilior falla ihop i små högar och sova. Det som är knepigt är att jag inte sover så bra. För det enda som inte är fint är ryggen. Den är en riktig fuling och gör ont. Och trötthet och smärta är den värsta fienden.

Oh you.

Fin, finare, finast. Det känns relevant för tilfället.

Det kan inte vara nyttigt för dig.

Saften var grön och vi fick den på kalaset. Den var grönare än grön. Grön så den stack mig i ögonen. Inte en enda naturlig ingredients. Det kan inte vara nyttig för dig sa någon. Och jag tror det stämmer. Irrelevant är vad det här är. Men allt känns lite irrelevant en dag som denna. Av någon anledning.

Note.

Att låtsas hjälper. Havet är inte här än men jag är frisk precis som dem i böckerna.

Vi låtsas vi har havet här.

Live through this.

Böckerna ska rädda mig den här gången. Jag tror att om jag bara låtsas tillräckligt mycket kan jag nog bli frisk. Om jag tror så ska det gå. Det gör det alltid. Och den här gången ska jag låtsas att jag lever som de gör i böckerna som jag läser. Att jag är frisk som dem. Då ska det gå. Böckerna ska rädda mig från tristessen om inte annat.

I'm shaking as I'm cold.

Jag är fortfarande sjuk, men jag var på 50-års kalas idag. Jag orkade och det inger hopp. Hopp om att klara det här, hopp om nomralt liv. För jag vill leva. Det är i grund och botten det jag vill. Allt annat kommer i andra hand. Leva som jag vill är första prioritet. Alltid. En ganska normal prioritering som innefattar nästan alla andra prioriteringar egentligen.

Däremot är den enda musik jag klarar av nu är Backyard Babies, Beatles och Band of Horses. Det är konstigt. Har det nåt med B:na att göra månntro.

Understatement.

You cannot win.

Fan, fan, fan, fan, fan,fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan,fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan.

Jag har feber igen.

We hold on to things we never had.

Tröttheten är en djävulsk fiende. Den smyger sig på en utan att man riktigt märker det. Men de tär inte bara det. När du är trött gör allt ondare. Allt är svårare. Hinder blir berg.

Problemet ligger i att om du har ont. Som jag har, i ryggen. Då sover du dåligt. Sömnkvaliteten är låg och timmarna man sover få. När du sedan är trött. Redigt, förbannat, spyfärdigt trött. Då gör allt ont. Men även innan det blir smärtan skarpare och tyngre attt bära. Svårare att stänga ute. För annars brukar det vara ett bra knep. Att ignorera att det gör ont. Men när du är trött orkar du inte. Och okoncentrationen blir toppad. Därför ska jag försöka sova. Nu. Innan natten smyger sig på, på riktigt,

I want to live with bright eyes. Wide open to the world.

Det börjar bli höst och vi har äpplen i trädgården. Det är höst och ljuset blir som absolut vackrast nu. Som sommarkväll hela tiden och egentligen kanske det är just vad det är. En lång sista sommarkväll innan vinterns natt. Allt går och lägger sig och sover nu. Går ner i en dvala. Jag har gjort det samma många vintrar men i vinter, i höst med vill jag vara klarvaken. Allt är väldigt och allt vackert och jag vill se, jag vill känna, jag vill smaka. Det är en lycka som är mjuk och varm att ha i bröstet.

Godmorgon. Det är måndag.

Vissa morgnar är de enda vännerna de man har i fönstret.

Köperi.

Häromdagen nästan för en vecka sen ramlade jag i en vattenpöl på skoltid. Så jag fick köpa en kjol för att överleva dagen. Den är prickig och svart och sitter i midjan och har fickor och är underbar.

Häromdagen igår köpte jag kameraväska. Den är i vinrött skinn och från canon och några tycker säkert jag är svikare efterssom jag har en nikon. Men den är liten och fin och det var loppis så vad annat kan man göra?

Sa vi läger?

Vi var på läger i sommras. Snart en månad sen faktiskt. Och på läger gör man massa konstiga saker. Ser allmänt konstigare ut. Pojken på bilderna är bara ett exempel. Fast han är finast när allt kommer omkring.

Att tänka tankar vi aldrig tänkte.

Stressad överenergi och trötthetsdag. Det var idag då. Inatt sov jag hos dig. Vaknade och insåg att det var stressigt att ta den buss jag borde tagit. Och nästa gick om en timme. Så den tog jag. Och bytte om på fem minuter innan vi for till prova-på-dag. Då ska man vara trevlig. I början var det lite påklistrad jag-är-trött-men-jag-försöker-trevlighet. Sen slutade jag må illa och blev trevlig på riktigt och en smula överenergiig. Trots trötthet. Nu är jag hemma och bara trött. Imorogon är det skola som alla andra måndagar. Jag kan inte säga att jag är så hemskt pepp på att gå där till halv fem. För det är så det är. Men det funkar nog ändå.

September.

Te, äppelpaj och glass i solskenet. Kan vi inte låtsas det att det är sommar en dag till?

Live it.

Jag har en Nikon D80 numera. Än så länge har jag inte fotat så mycket. Mest lekt. Har inte haft tid för så mycket annat. Men bilderna blir faktiskt nästan bra i alla fall.

Bli igår.

Igår fyllde jag alldeles för många eller alldeles för få år. Jag köpte en systemkamera. Den ska komma på posten nu i veckan. Eller imorgon och då kommer jag ta bilder på riktigt igen.

Idag gick jag i skolan till halv fem, åkte och diskade på Klasberg. Sen hemma åt jag tårta och macka. Jag är så hemskt trött men allt är bra och jag lyssnar på The Honorary Title som är nya men låter trevligt ändå.