Jag är rätt mycket ibland. Det är inte bara livet som är det. Jag är det med. Nästan som en social bulldozer. Alldeles för mycket energi, alldeles för mycket glädje, alldeles för mycket prat. Alldeles för mycket för att vara bekväm med det. Jag vet. Jag vet att så är fallet. Jag vet. Jag vet att det finns folk i min direkta närhet som tycker det är jobbigt. Jag vet. Men ni ska veta en sak. Jag har sällan så mycket energi, är sällan så glad som det verkar och jag tycker också jag är jobbig när jag är sådan. Det ska ni veta.Och så en sak till. När jag är glad och överenergig på riktigt riktigt. Då är inte det någon jättebra idé att försöka ta ner mig till jorden. För det finns två lägen. För mig. In princip. Det är det läget. Och det gråsvarta deppläget. Vill ni att jag ska vara där nere i mina mörkaste djup så visst försök få ner mig til jorden. Men annars är det ingen bra idé. För jag kommer inte stanna vid jorden. Jag kommer fortsätta ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar