Jag är fortfarande sjuk, men jag var på 50-års kalas idag. Jag orkade och det inger hopp. Hopp om att klara det här, hopp om nomralt liv. För jag vill leva. Det är i grund och botten det jag vill. Allt annat kommer i andra hand. Leva som jag vill är första prioritet. Alltid. En ganska normal prioritering som innefattar nästan alla andra prioriteringar egentligen.
Däremot är den enda musik jag klarar av nu är Backyard Babies, Beatles och Band of Horses. Det är konstigt. Har det nåt med B:na att göra månntro.
2 kommentarer:
Hej Cissi!
Din blogg är så sjukt fin :) det sade jag i går på msn, men jag är tvungen att säga det igen.
Få saker får mig att börja gråta av att det är så fint och känslofyllt, men det här är faktiskt en av dem.
Du skriver så otoligt bra!
Man kan nästan gripa tag i det du skriver.
Jag säger bara en sak: Fortsätt kämpa!
Tacktacktacktacktack! Jag tror inte jag kan säga tack tillräckligt många gånger. Jag blir så extremt lycklig över att höra detta. Tack igen. Och igen.
Skicka en kommentar