Håll mig hårt jag värker sönder.

Mitt liv är mycket upp just nu, det har varit så det senaste året ungefär. Med mycket folk omkring, mycket glädje, skola som känns meningsfull sen i höstas och ljus i allmänhet. Men en sak är inte som den ska. Har inte varit det sen november 2007. Mer än ett år alltså, och saken som inte är som den ska är min kropp. Den gör ont. Den får feber utan anledning, fryser trots att det är varmt och får blå läppar när jag sitter i skolan med ett flertal tjocktröjor på mig.

Jag har en ledsjukdom, spondartrit, men det är inget som jag kommer dö av. Inget som kommer göra mina leder obrukbara, för alltid. Men det är däremot det som gör att jag ligger i min säng och läser och gråter idag. För det gör så ont. Det är så det är och det kan vara svårt att acceptera.

Jag blir arg och jag blir ledsen på sjukdomen. För jag vill ju så gärna göra så mycket, orka mera, finnas till för mina vänner och för alla andra. Och så ibland går det inte alls. Det är svårt.