Jag försöker städa men jag har ont och är så sjukt seg för den senaste sprutan har inte börja verka riktigt än, jag längtar och längtar till imorgon eller övermorgon när den börjar funka på riktigt igen. Om den nu gör det. Och så vill jag ta vara på solen fast det är alldeles för kallt ute.
Jag har märkt att numera när jag inte medvetet försöker le ser jag hemskt sorgsen ut. Det är tråkigt, men kanske inte så konstigt för jag har inte varit så glad det senaste. Jag saknar att vara frisk och orka allt man vill. Jag saknar min energi.
Men när jag hade energi utan smärta senast, då hade jag inte de bästa vännerna. Då mådde jag så mycket sämre psykiskt och socialt och jag trodde på fullaste allvar att ingen någonsin skulle vilja ha mig på riktigt ens som vän, än mindre som flickvän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar