Because I miss you.

Igår var vi på Mando Diao. Bra var det, men det som var nästan bäst var Adiam Dymott som spelade som förband. Som vanligt var det bas, trummor och sång jag tyckte var absolut bäst. Just det var något som hennes musik har mycket av. I kombination med fina melodier och massa konsertenergi blir det nästan perfekt. Så att jag bara ville dansa och dansa och dansa.

Fin var också Jonathan Johanssons spelning, men ganska seg. För Jonathans musik är så härlig långsam med massa känsla men med mindre fart och energi. Det hade varit mycket bättre om man börjat med hans spelning innan Adiams. Så hade det varit en mycket finare upptrappning till Mando Diao sen.

Mando Diao var så fina och bra och dansiga på alla sätt även om det var lite trångt långt fram, så efter ett tag gick jag och Nathalie lite bakåt till mer rörelseplats och lite mer andningsutrymme. Sämst var att lite mer än halvägs in i Mando Diaos spelning blev jag sjuk. Så efter det satt vi långt bak och lyssnade, var ute och drack vatten och satt i den kalla luften. Och så sen efter spelningen fick jag fick tillbringa natten på Östra Sjukhuset för att få pencillin.

Men sånt är livet och på Siesta, som nästan bara är en månad i väg får jag se Adiam Dymott, Jonathan Johansson och sist men inte minst (snarare störst) får jag se Mando Diao. Med en förhoppningsvis friskare kropp.