Jag är glad. Igen, fortfarande. Så som det ska vara. Det är vinter och kallt ute men vinter i mig och vinter i orken är det inte. Jag har gått upp i den vanliga vinterdvalan nu. Så rätt känns det. Jag känner mig inte småfebrig och frusen. Ryggen gör ont och jag sover dåligt. Men jag hanterar det för tillfället.
Kanske är det den nya medicinen jag fick för ett tag sen som börjar hjälpa nu.
Kanske är det sömnen jag fått under lovet som börjar göra sig märkt.
Kanske är det glädjen.
Det spelar egentligen ingen roll för det är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ia, du får det att rysa i mig.
Sluta inte med att må bra, må bättre och fortsätt må bra. (:
Jag lovar att försöka må bra(:
Mer går inte.
Skicka en kommentar