Tur i oturen.

Det är ett nytt år, nu. Det nya året inleddes bra för mig, med firande med vänner i Lund. Sedan åkte vi hem. Hela vägen hem. Och när vi kom hem inträffade katastrofen. Eller en liten katastrof:

Vi kommer hem.
Jag går in in från bilen med alla mina saker;
Handväska och kameraväska korsade över kroppen och den stora bagen med packning från belgien och tygkasssen med bilunderhållning för de avklarade 230 milen i nävarna.
Släppte kassen och bagen på hallgolvet, gick in i köket.
Och skulle få fram kameraväskan på magen för att ta av den.
Då välter kameraväskan uppochner.
Och efterssom låsmekanismen gick sönder när vi var i Belgien far kameran ner i golvet.
8ooo kr kamera med objektiv rakt ner i golvet.
Objektivet gick sönder.
Kameran ser nästan hel ut.
Det är ju sånt som kan hända alla.
Men det händer bara mig.
Jag är nog den klumpigaste personen jag känner.

Men som tur går det på försäkringen.