Ilska och kritik.

Igår var jag på tävling. Jag var ensam tränare för barnen och det var mycket springa omkring och se till att barnen värmde upp, åt och drack och kom till sina starter. Sen när de väl startade ska man ta tider, heja och sen efter loppet ska man ge feedback men framförallt så ska man berömma. Berömma så att de blir glada. För glada barn simmar bättre. Glada barn har roligt.

Därför blir jag så ledsen när jag hör att andra tränare skäller ut sina adepter efter noter. För att tiden inte var tillräckligt bra. För alla dagar är man inte på topp. Alla dagar är inte pers-dagar. Har man gjort sitt bästa är det så bra det blir även om det inte blir pers. Och visst ska man ge kritik. Men ge kritik och skälla är olika saker.

Kritik är konstruktivt. Du gjorde såhär, till nästa gång öva på det här så går det bättre.

Skäll trycker ner. Du är så dålig, varför gjorde du inte bättre för? Det mår ingen bra av.

Därför blir jag ledsen när andra tränare skäller istället för att ge konstruktiv kritik. Jag hoppas jag gör det bättre. Det gör jag verkligen.