Breaking down.

Nuförtiden får jag dock konstiga gråtattacker, över saker som inte är värda att gråta över. Typ idag när jag fick veta att jag behöver ha linsuppehåll en månad. Vad gör det? Ändå så grät jag och grät jag. Eller när msn inte ville fungera. Jag förstår seriöst inte mig på mig själv. Och när jag inte förstår varför jag gråter sjunker jag ännu djupare ner i självömkans träsk och gråter för att jag inte vat varför jag gråter. Eller så mår jag bara dåligt av det. Nu ska jag ta mig i nackskinnet och inte gråta mera. Jag ska baka kladdkaka, vara glad och sedan planera läger i kyrkan. Det ska bli bra. Har jag bestämt.