Det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

Jag sitter här och lyssnar på Håkan Hellström. Jag som aldrig riktigt gillat Håkan. Nån låt på sommaren sådär kanske. Men aldrig hemma och lugnt när jag har haft full valfrihet. Nu sitter jag här och lyssnar på För en lång lång tid. Och jag tycker den är fantastisk. Kanske köper jag det nya albumet. Eller så fortsätter jag sitta här en stund till. Det är ju ganska bra.

Igår var jag på Bas för första gången. Lite läskigt med alla människor som redan kände varandra som jag inte hade träffat. Men väldigt fint med alla människor jag hade träffat. På påsklägret. De var något förvånade över att se mig där, men om jag kunde läsa folks reaktioner rätt också glada. Det gör mig glad. Och även om jag saknade några från lägret så var de flesta där. Plus då ett antal som inte var på lägret. Så tack för en fin kväll allihopa. Tacktack.