Naiv,

Det var en gång en flicka. En flicka som hade alldeles för blå ögon både fysiskt och psykiskt. Hon önskade att någon kunde göra den blåögda mentala blicken bajsbrun och erfaren, men det gick inte sa dem.
Erfarenhet och bajsbrun mental blick skaffar man sig själv.
Flickan försökte och letade kunskap i böckerna under kunskapens träd, det måste ju göra en erfaren. Men ack så fel hon hade. Ju mer kunskap hon hittade ju blåare och närsyntare blev hennes uppsyn. Någon talade om färgade linser och flickan tänkte.
Varför inte? Försöka skadar ju aldrig.
Fast trots att hennes blick nu var brun som få, så lös den bajsbruna mentala blicken med sin frånvaro. Så flickan tänkte.
Skit it. Jag har kvar min blåögda blick ett tag till.
Och i den stunden började den mentala blicken skifta i grönt.

Ja, jag vet att flickan antagligen kan vara jag. Naiv. Men jag är bara femton år. Och jag har inte upplevt hela livet än. Då kan man vara naiv. Och man kan vara naiv även om man upplevt hela livet. Det betyder dock inte att man är dum. Har jag lärt mig.

Ja, jag vet att jag inte är den största filosofen som vandrat på jorden. Och att vissa av mina ord är patetiska. Men det förstör inte nöjet i att skriva.