Den vara död

Du har vart en god vän, kära franskapärm. När franskalektionerna har blivit allt för outhärdliga så har du funnits där. Du har givit mig något att göra under även under de tråkigaste genomgångar och du har aldrig blivit fullkladdad. Du har helt enkelt gjort att jag stått ut. Men nu är du död. Borta. Finito. I ditt ställe har jag nu en ny gulare franskapärm, som nästan är deprimerande lite kladdad på. Dessutom har jag köpt färgglada pärmar att ha till de andra ämnena med. Så att man slipper att ta med sig fel böcker hem fler gånger. Men innan vi är glada över det ska vi sörja dig min döda franskapärm en liten stund. Man kanske till och med skulle kunna sjunga en liten sång innan jag slänger dig i skräpet. För du har ju haft ett rätt tråkigt liv om allt kommit omkring. Franska hela livet, det kan ju inte vara kul, eller?