Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser när du felfritt stampar takt till hysteri.

Jag gillar sådana här texter. Jag gillar Lars Winnerbäck. Och mamma har precis köpt Daugava, någon har sagt om det albumet att det var tråkigt att Winnerbäck låter som vanligt. Fast det kan jag inte hålla med om, det är jätteskönt att han kan fortsätta leverera sin fina visrock, och även om alla texter inte är lika bra så finns det vissa guldkorn. Av Ingens Frö får mig att rysa ända ner i tårna-samma sak med både Gråa Dagar och Med Solen i Ögonen. En annan med texter som får mig att rysa är Jakob Hellman, men till skillnad från Winnerbäck gjorde han bara ett album, där allt är så nära perfektion som man kan få det.