Efter ett tag känns inte benen längre

Jag har sprungit sju kilometer idag. Sju kilometer! Jag måste bara understryka att det är väldigt långt att springa för att vara jag. Och helt friviiligt var det inte heller även om det någonstans i mitten började kännas rätt bra. Mest för att mina ben domnade av utav kylan och sen kändes dem inte mer. Det gör dem nu kan jag ju tala om. Vi hade höstjoggen på gympan och nu kommer säkert någon som går på kaparen också kommentera typ: Meh höstjoggen e juh bah 6,5 km. Därför ska jag för säkerhetsskull säga, jag sprang fel. Trots karta och allt. Felfelfel. Så det blev sju kilometer. Ja så smart är man.

Nu ska jag på nån annan träning med simmningen. Flow In heter det. Har ingen aning av vad som menas med det men det är på land i vart fall. Även om det kanske inte låter så. Vi får se, vi får se, eller snarare jag får se. Jag blev dessutom färdig med NO-arbetet idag. Typ en månad efter alla andra skulle vart klara. Men jag hade ju obegränsat med tid på mig. Hoppas i vart fall läraren tycker lika mycket om det som jag gör. En sån produktiv dag det vart idag då, eller låter det inte så?