Galna, elaka, vackra värld

Ojdå. Känner mig lite dum. Jag har inte berättat alls. Om att helgen spenderades i Lund. Lördagen ägnades helt till ätande, fikande, pratande, flummande och skivtittande med fina lundabarnen. En dag i staden som var kall utanpå men gjorde varmt i hjärtat. Först var det lunch på McDonalds och sen förskräckligt dyr men god och varm choklad på Café Ariman. Som jag först inte fattade att det hette just Ariman. För trots att de är snälla har inte lundabarnen alltid den lättaste dialekten att förstå. Sen fortsatte vi ut på gatorna och in i diverse skiv- och te-affärer. Mycket skratt. Och flum. Socker. Och skrikandes: Vad billig du är! Till ingen och alla. Det var en fin dag.

Sen efteråt åkte jag bussen hem till bästaste-familje-vännerna i Dalby. Där dog jag lite smått av utmattning, innan maten var serverad och energin satte in igen. Då spelade alla vi barn monopol till sena natten. Min bror vann. Men jag kom tvåa. För jag är bra. Eller så kändes det.