Ända till elva noll noll.

Jag var simlärare idag. För mina duktiga små fiskar. Med Lollo. Och pratade massa barn i åldrarna sex till nio år till att gå i vattnet. Vissa var blyga, andra rädda för den stora bassängen och någon bara på tvären. Men jag lyckades. Med lite tjat och mycket sockersött tal om att stora bassängen är inte farlig nej. Jag håller dig. Alltid. Du kan inte sjunka då. Pappa går brevid dig på kanten. Han är absolut inte långt borta. Och vet du, en dag kanske jag kan lära dig simma fjärilssim.

Duktiga som barnen var kunde de redan, när de kom i vattnet, simma 25 meter. För de skulle ju bara kunna simma 10 när de kom till oss. Men ändå. Tjugofem. De allra flesta kunde dyka. Och simma ryggsim. Och kanske lite frisim. Och jag ska lära dem mer det lovar jag.

Nu är jag i varje fall dödligt trött. Yr och illamående. Har feber. 38,1 grader Celsius, tillochmed. Sånt är tråkigt. Men jag har lyckats med att vara simlärare. I tre timmar. För de sockersöta barnen. Det är något att vara glad över.