Hemma med halmen.

Imorse tänkte jag, att idag ska jag orka hela långa dagen till halv fyra i skolan. Att jag är pigg och mår bra och orkar allt. Till och med kören efteråt. Det sa jag till mig själv. Men nu funkade det inte så. I slutet av våran tre-timmars lektion på morgonen så började världen runt mig snurra snabbare. Jag kom på mig själv med att hålla pennan mot pappret helt still och undra varför den snurrade. Sen blev jag tydligen alldeles blek i ansiktet. Jag tänkte först lägga mig hos skolsyster men hon var inte där. Så vi ringde mamma och hon körde hem mig. Så nu ligger jag i sängen och lyssnar på OK Go och skriver. Och läser en bok. Som jag nog läst tre gånger innan. Eclipse av Stephanie Meyer. Den är fullkomligt fantastisk. Jag blir inte trött på den alls.