Jag har svårt att tro.

Jag har svårt att tänka idag. Jag mår inte så bra. Överhuvudtaget. Jag fryser så fort jag försöker ta mig upp från sängen. Och det är ont i det mesta av mig. Händer, rygg och fötter. Så är jag trött. Så trött.

När jag fick den här sjukan i november så trodde jag att det inte var så illa. Men illa har det varit. Illa är det. Nu orkar jag inte ens ta febern längre. Jag orkar inte se att det inte blir bättre. Så jag känner mig fram istället. Alltihopa är på känn istället. Fy. För det här.

Jag vill att det ska vara så här vackert. I min verklighet. Alltid. Nu var det så här vackert. Ett tag. I Usa. Och Great Smokey Mountains.