My memory. Feels like it's playing with me.

För tillfället har jag lite svårt för sån lugn och fin musik. Sån vemodig musik som ändå påminner om bekymmerlösa sommardagar. Sån musik som jag i vanliga fall älskar. Av hundra anledningar. Kanske mest för att sommarn inte är insvept i samma förskönande skimmer som i höstas. Sen finns det säkert ungefär tusen till anledningar som jag inte ens är medveten om.

Bara för det hör jag massa underbar sådan här musik vart jag än vänder mig. Än är det Paper Rival. Sen är det någon som tipsar Maps och Jenny Owen Youngs. Och så fortsätter det. Och fortsätter. Jag blir både glad och ledsen. Glad för folk gillar samma musik som jag. Ledsen för att. Ja. Sån musik gör mig alldeles ledsen just nu. Så om någon kan tipsa mig om lite bra metal/emo/något annat skrikigt med mycket bas och trummor och gittarer blir jag glad.