Alltså, typ hmmmm liksom.

Jag lyssnar på GOB's variant av Paint it Black. Den är trevlig. Även om jag faktiskt inte lyssnat på orginalet. Jag dricker Söderte med mjölk och honung i. Det är gott. Fast jag skulle inte vilja ha det utan mjölken. Honung kan jag klara mig utan men te utan mjölk är tabu. För mig. Och om en stund ringer säkert den sjuttioelfte telefonförsäljaren för dagen. Av någon anledning ringer det otroligt många telefonförsäljare på dagarna. Det är alltid samma sak:

Telefonen ringer. Efter ungefär fyra-fem signaler kommer jag på att telefonen nog inte kommer sluta ringa i alla fall och masar mig upp från sängen/datorstolen och bort till telefonen.

Jag, med väldigt trött röst: Hej det är Cecilia.
Klämkäck försäljare: Hej, jag heter .... kommer från företaget ....
Jag, om möjligt ännu tröttare: Ok
Försäljare, tydligt uppmuntrad av ok:et: Ja, om du inte redan visste säljer vi den här varan som heter .....
Jag väldigt trött nu: Jaha....
Försäljaren, fortfarande klämkäck och överglad: Är du intresserad?
Jag: Jag är inte över 18
Försäljaren, lite konfunderad: Nehej så det är inte Kaisa vi pratar med?
Jag: Nej.
Försäljare, försöker låta lika käck som innan: Men är hon eller kanske din pappa hemma?
Jag: Nej
Försäljare, snopen: Vet du när dem kommer hem då?
Jag: Nej.
Försäljare som fortfarande försöker låta trevlig: Ja men då ringer vi senare.
Jag: -
Försäljare: Jamen hejdå då.
Jag lägger på luren.

Förbannat slöseri med tid är vad det är. Förbannat slöseri med prima kureringstid. För jag ska bli frisk. Ja, det ska jag. Nu. För läkaren hittade inget fel på mig. Så det är väl typ förkylning utan ont i halsen, snuva eller hosta. Och med feber och trötthet då.