Dagens.

Utmattningen från igår har uteblivit. Dock är jag rejält trött, även om mitt hjärta inte rejsar med cirkus 100 slag i minuten. Man ska vara glad för det lilla, man ska vara glad för det lilla. Det skulle vara trevligt och veta vad det är jag har för sjukdom dock. Så att man slipper säga "Eeeh, feber". Så fort någon frågar. För frågar gör folk, hela tiden. Det är inte utan att jag blir trött. Det vill säga tröttare än vad jag blir av ansträngningen att över huvud ta sig till skolan. Nu ska jag försöka skriva klart den bokrecension mitt MVG i svenska hänger på. Den måste alltså bli bra. Och jag hoppas inte allt skiter sig. För då kan jag gå på kafe* ikväll. Yeahyeah.

*Att notera. Kafet är ungdomskafe i kyrkan det vill säga ungefär ungdomsgrupp. Bara att vi aldrig egentligen har undervisning och så. Vi sitter mest i sofforna och snackar och flummar, eller spelar biljard eller kort eller nåt. Mycket trevliga människor brukar i varje fall komma.