Jag sitter här. Här sitter jag. På en stol i hallen framför datorn. Jag skriver. Tittar till och med ut genom fönstret på iskylan utanför. För kallt det kan man säga att det är. Mycket kallt. Jag har väl antagligen redan skrivit om det ett antal gånger, men jag skriver det igen. För jag fryser.Det öppna huset igår var bra. Träffade faktiskt en tjej som bodde på samma gata som jag när jag var mellan noll och sju år. Har inte träffat henne nån gång sen dess, så såg våra pappor varandra på det här öppna huset och pratade lite och tio minuter efter dem gått där ifrån kom jag på vilka det var. Sånt händer ibland. Eller snarare rätt ofta.
Av någon anledning har jag den senaste tiden börjat lyssna på musik som jag lyssnade på för drygt ett år sedan. Typ Fall Out Boy, My Former Self och Never Heard Of It. Musik som jag helt glömt av att den fanns. Eller kanske inte helt men jag har inte lyssnat på dem på jättelänge. Nu när jag lyssnar igen förstår jag faktiskt. För ingen av den här musiken är speciellt speciell. Det är bara vanlig musik. Alldeles väldigt vanlig. Men bra när man är på gladsprall humör. För man kan dansa till den. Och hoppa runt och se jätteskum ut. Men det funkar. Om man är glad vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar