Färdig, upprörd och glad.

Jag är färdig, jag är upprörd och jag är glad. Glad för att jag är färdig med So arbetet och färdig just för att jag är klar med detssamma. Men mest är jag upprörd. Jag har som sagt skrivit ett arbete om krisen i Darfur som jag gnölat och tjatat om länge (typ fyra fem dagar) och nu när jag färdig är jag upprörd. Upprörd och arg. För hur kan vi bara skita i vad som händer. Hur kan folk inte reagera? Försöker man prata om något sådant här med folk i min ålder är ett ointresserat mhm det man får på sin höjd. Hör de inte på? Förstår de inte att människor dör? Så arg blir jag. Och ändå vet jag att alla kan inte bry sig om allt. Många stänger av för att orka. Jag också rätt ofta. Fast inte just nu. För nu när jag är färdig, ska jag ta och diskutera, och trycka upp den broschyr som jag skrivit i ansiktet på folk och tvinga dem att läsa. För då kan de väl inte bara skita i det. Tur att jag gått med i Amnesty och önskade mig Save Darfur-skivan i födelsepresent. För annras hade jag varit arg på mig själv med. Och då hade jag inte varit så rolig att ha och göra med mig. Arrgh...